”Släpp taget!”
AV Lotta Hellman
En cirkel med 95 procent väldigt nöjda deltagare, en missnöjd. Något ni känner igen? Tyvärr är det ett vanligt mänskligt beteende att fokusera på negationen, i stället för allt det positiva. Det är helt enkelt en evolutionär överlevnadsvana att uppmärksamma det kritiska, hotet. Bra på savannen, men mindre nytta gör det i en studielokal.
De flesta ledare jag känner är väldigt ambitiösa människor, måna om att nå ut, nå fram, få uppskattning. Det är en impuls som inte alltid är av godo. Vi är inte så duktiga på att bara släppa taget. Det går liksom emot vår natur. Det är synd, för det är en viktig egenskap. Det handlar om vår mentala hälsa. Man kan inte vara alla till lags.
Vi har vår tid och vårt engagemang att vara rädda om. Båda är begränsade och måste värnas. Den enda som kan göra det är du själv.
Så när du upplever kritik som till slut känns alltför obefogad: Lyssna, bekräfta, lär – men släpp i tid! Innan det börjar gnaga och få oproportionerliga drag. Du är inte för alla och alla är inte för dig.
Men framför allt, gå inte in i försvar, hamna inte i en kamp om rätt och fel. Släpp. Alla människor bär på sin egen sanning, vissa konversationer kommer inte att leda framåt. Släpp.
Det har tagit mig ett helt liv att inse detta och jag behärskar det fortfarande inte. Till min hjälp har jag en psykolog som är mitt bollplank. Alla ledare borde ha en mer erfaren kollega att rådfråga då och då. Tänk det bildningsförbund som skulle kunna få i gång ett fungerande mentorssystem. Vilken kvalitetshöjare. I väntan på det så får man söka sin egen variant. Det finns alltid någon i ens närhet som kan lite mer och blir smickrad över att bli rådfrågad. För det behövs! Ledarskap är en utmaning!
När jag i situationen med alla nöjda, utom en, försökte förklara det orättvisa i kritiken så sa min mentor:
– Hen har sin bild, spelar ingen roll hur du vrider och vänder på detta och radar upp dina fakta m m. Det bästa du kan göra är att säga, ”förstår att jag inte lyckats kommunicera på ett sätt som du skulle önskat, jag är ledsen för det”.
Ju mer jag tänker på det, desto bättre blir hans råd. Det är att bära sitt eget ansvar, men heller inte medge något man tycker är fel.
Det är inte svårare. Inte enklare, än så.
Publicerad i nummer 3, 2022
