Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Ledarskap

Människosyn – i praktiken

Jag är en av flera deltagare. En i mängden. Vi letar oss in i lokalen. Jag gör som alla andra, placerar mig långt bak.
Det är befriande att byta perspektiv. För en stund slippa bära ledarskapets ansvar. Undkomma blickfånget. Förväntningarna.
Så jag sitter där bak och betraktar, vad ska hända nu?
Ny kurs, ny cirkel. Vem ärledaren? Vad blir det här?
”Oj, så långt bak ni sitter”,säger han.
Jag tänker att jag borde bjuda till, inte vara så stum, hjälpa en kollega på traven, så jag frågar:
”Vill du att vi flyttar fram?”
Sedan säger han det:
”Nej, jag kan komma till er istället”.
Och han lämnar sitt klassiska bord nära whiteboardtavlan, tar sin stol och sätter sig nära, framför oss.
Där och då begriper jag, det här blir bra.

Ledarskap är inte en färdighet, utan ett förhållningssätt.
En attityd i betydelsen, ett sätt att tänka, känna, agera och reagera.
Det är hur vi omsätter vår människosyn i ord, tanke och handling som betyder något. Det finns inga genvägar. Alla retoriska knep och knåp till trots. Du är i mångt och mycket summan av dina handlingar. Hur du beter dig.

Jag noterar en detalj till. Vi uppmanas intervjua varandra och sedan presentera den andra inför gruppen. Men när ett par är klart, så låter ledaren dem själva välja vem som ska presenteras härnäst. Det är deltagarna som får föra ordet vidare, inte ledaren som auktoritärt fördelar ordet.
Allt detta är små markeringar som får stor betydelse för att skapa en atmosfär där alla känner ansvar, engagemang och delaktighet.
Sedan frågar ledaren gruppen: Hur lär ni bäst?
Han delar in rummet i fyra hörn och uppmanar de somlär bäst i par att ställa sig ivänstra hörnet. Tvärs över fårde placera sig som föredrar att diskutera och arbeta i grupp. På motsatta sidan finns hörnet för dem som helst jobbar ensamma och slutligen platsen för dem som gillar att lyss-na och lära av auktoriteter. Påfallande många placerar sig i hörnet för grupparbeten.
”Nu vet jag mer om hur vi bäst ska arbeta”, säger ledaren.
Och i mitt huvud börjar jag leta efter orden. Det är vissa diktrader som etsar sig fast och tycks leva kvar livet ut. Hur var det nu Sören Kierkegaard formulerade det? Jo:
Om jag vill lyckas med att föra en människa mot ett bestämt mål, måste jag först finna henne där hon är och börja just där.
Den som inte kan det lurar sig själv när hon tror att hon kan hjälpa andra
.

Precis så, just precis så!