Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Ledarskap

Digitala brister

 

Det har gått ett år. Att leda digitalt. Vad är lärdomen?

Till en början tyckte jag att det fungerade bättre än jag först befarat. Jag ledde min vana trogen.

Pratade, frågade, lyssnade, i gammal vanlig ordning. Zoom och andra verktyg gjorde fördelningen av ordet än tydligare. Jag lutade mig tillbaka. Det bor en ensamvarg i mig som gillar att sitta på min kammare och utöva mitt ledarskap.

Det gick bra, tills jag upptäckte hur odemokratisk den digitala mötesformen trots allt är. Och då pratar jag inte om ojämlikheten med olika uppkopplingar och tekniska förutsättningar.

Det är också en kommunikationsform för snackarna, såna som jag, för såna som vi är. Har ni nånsin mött en ledare som är blyg? Datorns kamera går på och så gör jag. Det är en form för de verbala. Men det är flera som tystnar när de plötsligt hamnar med sin bild i fokus på datorskärmen. Raskt går ordet till någon annan i bildmosaiken.

Det är så många sinnen som inte får plats. Kvar finns dem som lär bäst genom det auditiva, de som lyssnar och pratar.

Jag märkte att det gick lättare att kommunicera med några deltagare via det visuella, det skrivna ordet i ett mejl i stället. Det var uppenbart att de bättre kunde uttrycka sig och delta genom att skriva. Inte prata.

Det påminde mig om forskningen om hur vi lär på olika sätt. Vi har alla olika lärstilar. Antingen genom att se, lyssna, prata eller kinestetiskt/taktilt, genom att göra, utföra, använda kropp och känslor.

Ju fler sinnen du använder, desto lättare blir det att minnas. Värt att komma ihåg, för all denna komplexitet försvinner med det digitala mötet. Så stanna inte vid datorn, var uppfinningsrik, hitta fler vägar att nå fram till varandra. Ut i skog och natur.

Allt verkligt liv är möte, sa filosofen Martin Buber.

Jag vill ha mitt verkliga liv åter.

Handslaget, kramen, doften, ögonkastet, andningen, leendet, det trevande sökandet, vilan, pulsen, pausen, avläsandet.

Tänk ändå, det enkla, ursprungliga mötet, lika gammalt som människan själv. Att mötas på samma fysiska plats.

”Hej!”

”Hej!”

Så fulländat, i sin ofullständighet.

Publicerad i nummer 1, 2021