Andras brister
– och egna
AV Lotta Hellman
Projektion är en försvarsmekanism som gör att en person i stället för att kännas vid sina egna svagheter, ser dem hos andra.
Jag kan som ledare ibland prata för mycket och för länge, men i stället för att identifiera mina egna brister, så irriterar jag mig på deltagare med samma åkomma.
Så se upp, det du stör dig på hos andra, kan mycket väl handla om dig själv! Ett sätt att komma ur detta dilemma är att med högsta möjliga närvaro, lyhört, lyssna mer. Men det kan man göra på olika sätt. Vanligt är tyvärr att mest lyssna till sig själv. Det vill säga att även om den andra pratar så lyssnar jag med ett halvt öra, fullt upptagen av mina egna tankar och erfarenhet som utgångspunkt.
Ni känner igen situationen när deltagare knappt hinner prata till punkt utan att man säger ”precis, så har jag också …”.
Mer eftersträvansvärt är att vara så upptagen av det man hör, så att allt inom en tystnar. Att ta del av en annans tankar och inte värdera.
Inte störas av egna åsikter för snabbt. Ibland lyckas jag vara där. Det är fantastiskt.
Men än större är att lyssna till mer än orden. Att ta in helheten, kroppsspråk, känslor, tonfall och berättarens andning. För att lyckas med det så krävs intuition. Det är den tysta kunskapen som hjälper mig att sätta ord på de känslor och upplevelser jag får när jag lyssnar.
Intuition är en förtrogenhetskunskap som kommer ur praktisk erfarenhet. Det vi är med om ger oss minnen som byggs upp av sinnesintryck. Intressant nog lagras dessa bara om de berör. Så det krävs alltså engagemang för andra människor för att bygga intuition.
Där vill jag vara och verka!
