Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Ledarskap

Röda och gröna zoner

Det är härligt att vara i grön zon. Det är då man flexibelt lyssnar, förstår och samarbetar. Egot kommer i andra hand, det är viktigare att hitta gemensamma nämnare och söka nya lösningar. Det är ett tillstånd där man inte skuldbelägger andra, utan bara nyfiket iakttar sig själv. ”Oj, det där berörde mig, varför?” Eller: ”Hen tycker inte som jag, vad intressant! Undrar varför?” Det är en studiecirkel när den är som bäst.

Motsatsen är det röda. Rigiditeten. Det har blivit bland de ord, beteenden jag skyr mest. I mig själv och i andra. Ni vet: ”Så här måste det vara!” Oviljan att ta in en annan synvinkel. Och så argumentationen för att vinna.

Det är lätt att tänka, där är aldrig jag. Men tro mig, vi är oftare där än vi skulle vilja. Den där deltagaren som hela tiden säger emot, kritiserar, just när allt kändes så trivsamt. Hur lätt är det inte då att gå in i försvar, och i stället för att lyssna så växer bara irritationen och man börjar slå ifrån sig. Markera en gräns. Situationen blir i nån bemärkelse en form av ”hot” och ut flyger förmågan till självrannsakan och delat ansvarstagande.

Alla dessa försvarsmekanismer som egentligen handlar om rädslan för att inte vara omtyckt, betydelsefull, kompetent. Det är nåt väldigt primitivt i tolkningen, upplevelsen av att ”du tycker inte om mig, för att jag inte tycker som du”. Däri ligger smärtpunkten.

Numera försöker jag verkligen att i min ledarroll aldrig agera i röd zon. Känner jag mig upprörd eller i affekt. Vänta! Det går att styra sig in i en grön zon, där man genomskådar sina försvar, kan slappna av, bli trygg och känna, detta kan jag nyfiket möta.

Nu tycks det mig som att en hel värld agerar i en röd zon. Det är djupt olyckligt och lätt att känna sig maktlös. Men jag finner en tröst i att varje dag sträva efter att i det lilla, i det närmaste, vara en liten motståndsrörelse mot allt detta destruktiva. Att när jag provoceras av ett annat tänk än mitt, andas och försöka förstå.

Plötsligt hör jag Stig Dagerman:

”Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ. Endast en sak kan du göra, en annan människa väl.”

Publicerad i nummer 4, 2023