Fönstret

Jag tycker synd om skolbarnen

Jag tycker synd om skolbarnen. Alla hackar på dem, eller åtminstone på skolan. Eleverna läser för lite, rör sig för lite och är skrala i matte. Nu vill man beröva dem sommarlovet också. Och det föreslås på fullt allvar att ungarna inte ska syssla med slöjd och musik i onödan. De har inte tid. Timmarna behövs till matematiken.

Vad är det frågan om? Den mänskliga intelligensen lever inte av matteundervisning allena, inte ens av läsning. Hjärnan är mer komplex än så.

Om vi går två och en halv miljon år tillbaka i tiden och frågar vår anfader Homo habilis var intelligensen sitter, så hade han lagt sin låga panna i djupa veck. Homo habilis hade en mycket liten hjärna, som en apas. Men hans hand liknar vår egen hand, med samma mirakulösa tumme som kan röra vid de andra fingrarna. Homo habilis, dum i huvudet, har mycket intelligenta fingrar, som lär honom känna världen. Fingrarna skickar nervsignaler till hans lilla hjärna, som växer, obevekligt. Till slut har hjärnan vuxit ut för att fylla vår hatt: Homo sapiens, den visa människan. I nästan 100 000 år har Homo sapiens intelligenta fingrar lämnat spår efter sig. Dessa fingrar som skapat konst, religion, kläder, gastronomi och sjukvård. Fingrar som har tänt eldar, grävt gropar, bakat bröd, sytt kläder, smitt ringar, byggt broar och rest katedraler.

Ingen forskare skulle säga att Homo sapiens har blivit dummare, men Homo habilis skulle ha smällt oss på fingrarna. För våra händer har blivit dummare. De stackars slöjdlärarna är också oroliga. På bara tjugo års tid har allt fler barn blivit ”fingerblinda”.

Att händernas känslighet minskar är faktiskt ett tecken på att en ny sorts dumhet breder ut sig. Digitaliseringen har gått väldigt fort. Och statistiskt sett har vi alla slutat göra saker med händerna, utom att picka på mobilen. Det trodde ni inte. Vi läser ju om den stora stickboomen ideligen. Men sanningen är att allt handarbete minskar, både det nödtvugna och det roliga. All stickning, sömnad, trädgårsskötsel, matlagning och fiolspelning som trots allt pågår är bara undantag som bekräftar regeln. Vad gör folk hela dagarna, kan man undra? Svar: De använder medier i mer eller mindre digital form. Sju timmar om dagen.

Den stundom kloka Ellen Key tänkte på detta vid förra sekelskiftet. Hon talade om hjärnans, hjärtats, handens och skönhetssinnets fostran. Alla dessa organ måste motioneras, annars krymper vi som människor, sa Ellen.

Nu pågår en drive för att skolbarn ska träna den klassiska konsten att skriva för hand. Detta får forskarstöd. Pennan hjälper hjärnan på traven. Men även nålen, saxen, stickorna, trådarna, hammaren, hyveln, penseln och lerklumpen ska hjälpa framtidens hjärnor, precis som de en gång hjälpte våra förfäder. För att inte tala om flöjten, fiolen, pianot och sångröstens alla småmuskler. Sluta betrakta slöjd, hemkunskap och de estetiska ämnena som något som stör hjärnans läroplan. Det räcker inte med matte och data för att forma framtidens intelligens. Fråga Homo habilis.

Publicerad i nummer 4, 2023