Fönstret

Före och efter kriget

”I Ukraina är böckernas tid till ända.” Ett sorgset faktum för en av Ukrainas bästa författare. Han heter Andrej Kurkov, och hans bok Dagbok från en invasion kom på svenska i år, liksom romanen Grå bin. Kurkovs Dagbok är utmärkt för den som vill sätta sig in i krigets vardag och Ukrainas dramatiska historia.

När kriget bröt ut den 24 februari 2022, satt Kurkov hemma hos sig i Kyjiv och plitade i dagboken: ”24 februari. Alla var vi chockade. Jag erkänner att jag borde ha vetat bättre. Mina egna landsmän i östra Ukraina har utsatts för attacker som dessa i åtta år. Jag skrev till och med om det i Grå bin. Ändå var jag oförberedd.”

Tänkvärda ord för oss i Sverige, där självutnämnda experter dök upp efter krigsutbrottet och förklarade att ”vi hade sett det komma”. Det hade ingen gjort, och det har sin orsak. Det är en enorm skillnad på före och efter ett storskaligt krig. Före invasionen finns ännu en möjlighet till fred, förnuft och förhandling. Efter invasionen är så mycket försent – för mycket lång tid framöver. Lakoniskt sammanfattar Kurkov den känslan: ”Min största skräck är att förlora känslan av optimism.”

Andrej Kurkov, född 1961, är mest känd för sina satiriska romaner om pingvinen Misja, som med sin genomträngande pepparkornsblick blottar moraliskt moras i ett Ukraina som just blivit självständigt.

Kurkov förnekar inte att Ukraina är en stat med stora problem, utbredd korruption och ett omoget politiskt system. Men i Ukraina har presidenterna avgått när folket har röstat bort dem! Nya har trätt till, och avgått. Så är inte fallet i Ryssland.

I kritiken av Ukrainas brister har delar av det internationella samfundet trampat över det anständigas gräns, menar Kurkov. Det finns de i väst som tycker att Ukraina har sig självt att skylla, att Volodymyr Zelenskyj borde sätta sig ner och förhandla med Vladimir Putin. Offret ska förhandla med bödeln. Vad blir det för fred? Andrej Kurkov skriver i dagboken, skrämmande tydligt: ”Överallt där det finns anti-amerikanska stämningar råder alltid mer sympati för Putin och Ryssland.”

Ja, kriget är en svuren fiende till just förnuft, bildning och utbildning, menar Kurkov. Han tycker synd om barn och ungdomar som får sina skoldagar upphackade av flyglarm och tjutet från raketer: ”Kriget gör det svårare att skaffa sig utbildning, svårare att koncentrera sig, att läsa läxor.”

Själv orkar han inte heller läsa, fast han försöker. Och han kommer av sig i arbetet med sin nya roman: ”Krig och böcker går inte ihop. Men efter kriget kommer böckerna att berätta krigets historia.”

Även vi bidrar till det här krigets historia – genom att sända vapen och blodstoppare till fronten, men också genom att skicka böcker till ukrainska barn och ge svenskundervisning till ukrainska flyktingar. Det är vad vi kan göra för att stärka vår gemensamma optimism.

Lästips: Andrej Kurkov: Dagbok från en invasion. Övers. Jesper Högström. Natur & Kultur.

Publicerad i nummer 2, 2023