Att tämja unga män

Minns ni Stora slagsmålet i Backhorva? Det var samma lördag som Emil i Lönneberga hade varit på auktion, och bland annat ropat in en lång bakspade. Hans pappa skrek i högan sky, vilken vanvettsaffär! Men när slagsmålet bröt ut och socknens alla unga drängar kastat sig i leken, kom Emils spade väl till pass. Längst ner i högen av blodiga slagskämpar låg ju Emils vän Alfred, och med spaden kunde Emil rota fram drängen. Kruxet var bara att Alfred ingalunda ville bli framrotad, inte ens av Emil. Han ville slåss. Det fanns få nöjen för en fattig bonddräng i 1800-talets Småland, och slagsmål hörde till de bättre. Detta visste Astrid Lindgren, och hon skildrade det väl. Mycket har hänt sedan Alfred och drängarna pucklade på varandra i Backhorva.

Mycket har hänt sedan Emils fader både gav sin son en hurril, och släpade i väg honom till snickarboden. Vår tolerans mot våld har minskat drastiskt. Alfreds drängslagsmål finner vi bara vulgärt.

Men i jämförelse med hur unga män hade det i Småland på bronsåldern var Stora slagsmålet i Backhorva uttryck för rena civilisationen. För redan på bronsåldern hade samhället problem med att tämja de unga männen, när hormonerna visslade om öronen på dem. Stammen frös helt enkelt ut grabbarna, lät dem dra omkring i en sorts scoutliknande horder och sköta sig så gott de kunde. ”Vargmän” kallades de, och de fick tjäna sitt uppehälle genom att stjäla från stammen. Blev de fast åkte de på stryk, eller slogs ihjäl. Det låter som en tuff socialiseringsprocess.

När grabbarna hade lärt sig att stjäla obemärkt och slipat av sina vassaste hörn mot varandra fick de återvända till stammen. Nu som civiliserade, vuxna män. Det var färre som kom tillbaka än som drog i väg. Lite spill fick man räkna med.

År 1979 blev Sverige världens första land att lagstifta mot barnaga. En lag påhejad inte minst av Astrid Lindgren. Om barn slåss med varandra på skolgården blir de avbrutna av vuxna. I svåra fall kallas socialen in. Unga män i allmänhet har inget emot denna fredliga utveckling. De slåss inte alls lika ofta som Alfred och hans kamrater på sin tid.

Den senaste tidens vidriga skjutningar med dödsfall bland unga män, till och med barn, är inte ett tecken på att den fredliga trenden sedan bronsåldern har vänt. Skjutningarna beror på en giftig blandning av knarkkrig, överflöd på vapen, trafik på sociala medier och dåliga förebilder. Att stävja denna utveckling är nödvändigt, och kommer att kräva insatser på många olika nivåer. Den som tror att det räcker med hårdare straff räcker upp en hand.

Men det kan gå, även om det blir svårt. Vår bästa bundsförvant är intoleransen mot våld. De unga grabbarna på bronsåldern hade inte tillgång till automatvapen, och det ska unga killar inte ha i dag heller.

Publicerad i nummer 4, 2021