Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Kulturland

Serbien

– här är det coolt att vara intellektuell

CHRISTINA WASSHOLM bor i Belgrad och har skrivit boken Vi är Serbiens hjärta – ett reportage om party, panik och politik. Här skriver hon varför så få serber läser deckare.

Kön utanför Belgrads kulturcentrum sträcker sig över hundra meter lång. Arrangörerna svettas när de försöker ordna insläppet. Det är amerikanska filosofen Judith Butler som är på besök och det måste vara årets mest hajpade händelse i staden.

Det är helt rimligt att en genusvetare och politisk filosof drar storpublik en fredagskväll i Belgrad. Här är det ständigt trendigt att vara intellektuell, ens akademiska titel står på elräkningen och jag har då aldrig stött på människor så väl bevandrade i musik, film eller litteratur som här. När Millennium-trilogin erövrade världen var Serbien ett av få länder där Lisbeth Salander inte gick hem. Deckargenren och annan light-litteratur göra sig icke besvär.

Det mesta som går att säga om kultur i Serbien gäller också för de andra länderna som var en del av Jugoslavien. Ett krig förstör mycket, men inte ett halvt sekels gemensam kulturhistoria. För kulturskapare är Jugoslavien fortfarande ett slags realitet. Att många förstår samma språk gör regionala samproduktioner logiska. Varje enskilt land har en för liten publik för kostsamma produktioner, medan den regionala marknaden kan vara lönsam.

Men ex-Jugoslavien är förstås mer än en marknad. Det förlorade landet är också något som ständigt bearbetas genom kulturen. Jag minns en särskilt stark teaterupplevelse i Belgrad för några år sedan, uppsättningen Födda i Jugo av regissören Dino Mustafic från Sarajevo, som inleddes med den jugoslaviska nationalsången och hela publiken ställde sig upp och sjöng med. Ett samarbete mellan teatrar i Pristina och Belgrad ledde till en Romeo och Julia där familjen Capulet talar serbiska och familjen Montague albanska, just nu på hyllad turné i regionen. Bosniska smörsångare säljer ut arenan i Belgrad, serbiska folkpopdivan Ceca spelas på nattklubbar i Zagreb. Varenda hemmafest jag varit på har avrundats med allsång av jugoslaviska 80-talsschlagerlåtar på ett improviserat dansgolv. Det slår aldrig fel!

Vad som heller aldrig slår fel, var i regionen man än befinner sig, är att man snart är en del av det planlösa hängandet, i sällskap av kaffe och cigaretter, Jugokulturens blodomlopp. Man ska inte underskatta värdet av att ta det lite lugnt, det ger plats för det oväntade. Ja, i sämsta fall att man missar Judith Butler och får ta en kaffe till i stället.


 

Christina Wassholms serbiska val

SE!

• Klipp av Maja Milos om16-åriga Jasna som bor i en förort till Belgrad. Genom Jasnas mobilkamera får vi följa en alltmer destruktiv spiral av sex, droger och hopplöshet.

• Krugovi av Srdan Golubovic. En sann berättelse om bosnienserben Srdjan Aleksic som 1993 räddar livet på en bosnisk muslim i Trebinje, men får betala med sitt eget.

• Dobra Zena. En berättelse om en kvinna i 50-årsåldern som tvingas ifrågasätta allt när hon både får ett cancerbesked och upptäcker att hennes man var inblandad i krigsförbrytelser under kriget.

LÄS!

• Mesa Selimovic är en av defrämstajugoslaviska författarna. Hans Dervischen och döden har kultstatus.

• Besinningslöshetens år, Stojan Cerovic. Krönikor från 1991–94 om framväxande nationalism, diktaturens absurditeter och motståndets endorfinkickar. Relevant både för att förstå Serbien då, och världen i dag.

Njuz.net för politisk satir när den är som bäst! Svart humor är en serbisk specialitet.

LYSSNA!

• Sajsi MC är ganska ensamsom kvinna på hiphop-scenen i Belgrad. Lyssna på hennesAntifa kucke!

• Ana Curcin är Belgrads mest populära singer-songwriter. På den nya skivan Sketches of belonging finns melankoli och vackra melodier.

• Exit – en av Europas största musikfestivaler startade som en del av motståndet mot Milosevicregimen år 2000. Varje år i juli.

Fler länder som tidningen Fönstret tagit kulturtempen på: