Kulturland

Nepal

Välkomnande mystik

På 50 år har Nepals huvudstad Kathmandu förvandlats från en mytomspunnen tempelstad till en välkomnande och multikulturell metropol, skriver den nepalesiska journalisten och Kathmandubon Bhrikuti Rai.

AV bhrikuti rai

Ända fram till 1960-talet var Nepal avskärmat från omvärlden. Huvudstaden Kathmandu betraktades länge som ett mytiskt paradis – ett Shangri-la. Sedan dess har mycket hänt, även om Google maps fortfarande inte fungerar i Kathmandus labyrinter av smågator och gränder. Här är det svårt att undvika attgå vilse.

Den svåra jordbävning som drabbade Nepal för två år sedan raserade många av de sekelgamla templen. Spillrorna minner om vad som har gått förlorat, men utgör samtidigt en uppmaning till att återuppföra de byggnader som en gång gav Kathmandu smeknamnet ”tempelstaden”.

Men redan före jordbävningen knakade huvudstaden i fogarna. Människor från hela Nepal strömmar hit i jakt på bättre jobboch bättre utbildning. Inflyttningen från landsbygden har inte bara gjort att staden vuxit okontrollerat – det har också förvandlat Kathmandu till ett levande och ständigt växande museum av Nepals olika folkgruppers festligheter och traditioner. Dessutom har en konst- och kulturscen vuxit fram. När jag flyttade hit 2005 fanns bara en enda teater och så få biografer att det kunde vara svårt att få tag på en biobiljett.

Nu har nya pjäser premiär så gott som varje vecka och musik- och filmfestivaler fyller min sociala kalender. Man kan säga att under de senaste 10 åren har Kathmandu kommit att representera det moderna och det kulturella Nepal.

Bästa platsen att bevittna detta är Tudikhel, ett vidsträckt grönområde i hjärtat av Kathmandu, tillika en av de sista öppna platserna i staden.

För 10 år sedan fanns här mest lekande barn och kringströvande människor. Numera samlas människor från hela Nepal på Tudikhel för att leva ut sina traditionella sånger och danser, äta sin mat och visa upp sina klädedräkter. Och det bästa är att vem helst som går förbi gärna hoppar in och gör sig till del av firandet.

Den här förändringen reflekterar också den inkluderande politik som förs. Det här har gjortatt Kathmandu i dag i högre grad sprider värme till utomstående och att staden har blivit en vänligare plats att leva på.

Bhrikuti Rais nepalesiska val

Läs!

• Forget Kathmandu: An elegy fordemocracy av majushree thapa – en blandning av historia, reportage och memoar som ger inblick i den invecklade politik som har skapat dagens nepal.

• Dark star of Kathmandu av rabi thapa – om stadsdelen thamel, dit många turister söker sig. om hur kathmandu blev den stad det är.

• City of dreams av pranaya ranasom – noveller om dagens kathmandubors förhållande till sin stad, om att slitas mellan tradition och modernitet.

Se!

• Who will be a Gurkha – doku-mentär av kesang tseten om de nepaleser som ingick i den så kallade gurkhabrigaden som under 200 år var en speciell del av den brittiska armén.

• White sun – drama regisserad av deepak rauniyar om en liten nepalesisk by som fortfarande bär sår efter det 10 år långa inbördeskriget som tog slut 2006.

• Dalan – tv-serie som lyckas visa det nepalesiska samhället sett från daliternas perspektiv, en marginaliserad grupp som betraktas som kastlösa och diskrimineras på många olika sätt.

Lyssna!

• Night – ett folkmusikband frånnepal som gör modern musik med klassiska nepalesiska instrument.

• Bartika Rai – en singer-songwriter vars debutalbum Bimbaakash blev en hit 2016. sångerna handlar om ambitioner, drömmar och hopplöshet hos unga nepaleser.

• Ani Choying Drolm – en buddistisk nunna och musiker vars sånger om medkänsla, fred och harmoni inspireras nepals unika blandning av buddism och hinduism.

Fönstret