Haiti
– konst och kaos
Under diktatorerna Papa Doc’s och hans son Baby Doc’s terrorvälde var graffiti ett sätt att kritisera makten. Journalisten RALPH TOMASSAINT JOSEPH skriver om kulturen i sitt hemland Haiti där det fattigdom och kaos till trots ofta finns konst på gator och torg.
AV
Författaren Dany Laferrière föddes i Port-au-Prince och i sin roman Återvändandets gåta skriver han om den ofta kaotiska stadens karakteristiska ljud. Här tutar de många färgglada minibussarna Tap-Tap som i långa bilköer möter Mercedes, BMW och Porschar. Haiti är ett djupt ojämlikt land där enorma lyxvillor omges av slum. Ombord på bussarna dunkar den lugna rytmen av konpa, haitiernas favoritmusik.
På gatorna breder konsten ut sig lite överallt när konstnärer ställer upp sina tavlor i en glittrande mosaik. Under festivalen Festi-Graffiti i september sprejas verk av både haitiska och internationella konstnärer. Under diktaturen (1957–1986) blev graffiti ett sätt att verka samhällskritiskt och chocka makthavarna – en tradition som fortsätter, särskilt i valtider.
Från Kenskoffhöjderna blickar fortet Jaques ned över staden. Det byggdes efter självständigheten 1804 för att förhindra en fransk attack som aldrig kom. Om den storslagna historien som världens första svarta republik berättar Muséet Panthéon Nationale. På den etnologiska institutionen intill bevaras minnet av de afrikanska förfädernas traditioner.
Mitt i stan ligger Hotell Oloffson, en stor vit träkåk med mycket snickarglädje som byggdes på 1800-talet och gjordes om till hotell av en svensk sjökapten på 1930-talet. På 1950-talet bodde många berömda författare och skådespelare på hotellet, som förekommer i den amerikanske författaren Graham Greenes roman Komedieanterna (1966).
I parken Champs-de-Mars samlas de som älskar racine, en musikstil med mycket slagverk. Varje torsdag organiserar gruppen RAM en danskväll då de med olika trummor frambesvärjer och hyllar voodoogudarna.
Byn Noailles nordöst om Port-au-Prince har också ett säreget ljud. Här kan besökarna på nära håll se konsthantverkare ge gamla oljetunnor nytt liv när de bankar järnet till former inspirerade av voodootemplens andar – loar. Parallellt sammanfogas i tystnad färgglada paljetter till de för Haiti typiska sequintavlorna.
På kvällarna fylls restaurangen Le Coin des Artistes som organiserar torsdagsjazz. Gruppen Ju kanns gamla musiker håller sig fortfarande på banan med nostalgisk musik från 1970- och 80-talen. De unga är inte sämre på att dansa men håller snarare till på Yanvalou i kvarteret Pacot eller på Fubar i Pétionville.
Ralph Tomassaint Josephs haitiska val
LÄS!
• Papa doc et les tontons macoutes – essä av Barnard Diederich och Al Burt om diktatorn François Duvalier och hans privata milis, de ökända tontons macoutes.
• L’ange du patriarche (Patriarkens ängel) – roman av Kettly Mars om en patriarks pakt med ockulta makter och hur han fördömer sina släktingar genom en våldsam död.
• Les dix hommes noirs (Tio svarta män) – en haitisk klassiker av Etzer Villaire om tio män som samlats för att dö på grund av den hårda verkligheten på Haiti.
SE!
• Douvan Jou ka leve – dokumentär av haitiska filmregissören Gessica Geneus om hennes mammas psykiska problem och hur kristna sekter får sina anhängare att tro att fattigdom och andra problem beror på djävulen.
• Le règne de l’impunité (Staffriheten regerar) – dokumentär av Arnold Antonin som samlat vittnesmål för att påminna om övergreppen som begicks under diktatorerna Duvaliers 29 år vid makten (1957–1986).
• Deported – dokumentär av Rachèle Magloire och Chantal Regnault om amerikaner av haitiskt ursprung som efter att ha dömts för brott deporteras till Haiti och har svårt att anpassa sig till ett land som de inte känner sig hemma i.
LYSSNA!
• Incroyable (Otrolig) av Harmonik – en dansant ballad i så kallad konpasstil som låg i topp hela sommaren 2018 i franska Västindien.
• Paka fè potit (Steril) av Gabel – populär låt i konpasstil med en text om en kvinna som berättar att hon är steril (har tolv miljoner visningar på Youtube).
• Kansè (Cancer) av Kaï – hitlåt av en ny grupp som sjunger zoukinfluerad konpa.
Publicerad i nummer 1, 2019
