Etiopien

– solar sig i fredsprisets glans

Etiopier har länge varit stolta över att komma från ett av två afrikanska länder som aldrig koloniserats, skriver journalisten HIWOT ABEBE. Nu solar sig hennes landsmän även i glansen av premiärminister Abiy Ahmed Alis, som får Nobels fredspris för att ha infört pressfrihet och släppt politiska fångar.

I området Gurage utanför huvudstaden Addis Abeba och på flera platser i norra Etiopien finns flera tusen år gamla byggnader. De historiska städerna Harar och Gondars stenhuggerier och kalejdoskopiska färger är magnifika. Oromofolkets Irrechafestival liknar den amerikanska thanksgiving och är också praktfull. I år firades den för första gången på 150 år även i huvudstaden Addis Abeba. Det är en av följderna av den ökade politiska friheten under premiärminister Abiy Ahmed Ali. Sedan han tillträdde för ett och ett halvt år sedan har han lyckats skapa en känsla av förändring, inte minst för landets kulturutövare. Ämnen som tidigare var tabu kan nu diskuteras mer öppet.

Det märks bland annat på gallerier som Guramayne, Addis Fine Art, Lela och Zoma Museum där den växande gruppen samtidskonstnärer ställs ut. Konstnärer som Behailu Bezabih och Addis Gezahegn skapar i dag verk som tar upp landets politiska och ekonomiska villkor.

Två saker som förenar den etniskt och religiöst blandade befolkningen i huvudstaden är kärleken till kaffe och till Teddy Afros musik – en nationalikon som blandar reggae, traditionella etiopiska musikstilar och pop.

Musik och teater spelar en viktig roll i Etiopien. Religiösa framträdanden som blandar de båda uttrycken äger rum över hela landet. Moderna produktioner sätts upp på Addis Abebas historiska nationalteater och spelas inför hundratals människor så gott som varje dag.

Poesi är också en integrerad del av Etiopiens identitet. Krigssånger som tungt dekorerade krigsofficerare hade för vana att recitera innan ett slag har i dag tagits upp och gjorts om av moderna poeter och musiker. Det sker inte minst på Taitu, Hotell Rasambas poesikvällar eller på kulturcentret Fendikas poesilördagar.

På helgerna får de som gillar elektronisk musik sitt lystmäte. Klubben Jazzamba är en av många platser för att uppleva experimentell ethio-jazz, en unik musikgenre som skapades av den legendariske Mulatu Astatke och som i dag kan sägas vara soundtracket till livet i Addis Abeba. Samtidigt rör sig stadens unga människor också till rytmerna av afrobeat eller den etiopiska souldrottningen Aster Aweke.

Hiwot Abebes etiopiska val

Läs!

• Beneath the lion’s gaze av Maaza Mengiste – en roman om en familj i Addis Abeba under den ”röda terrorn” som satte skräck i människor under den socialistiska militärregimen från 1947 till 1987.

• Giracha Kachiloch och andra böcker av Adam Reta – en författare vars modernistiska romaner har omdefinierat amharisk litteratur.

• Modernist Ethiopian art av Elizabeth W. Giorgis – en fantastisk introduktion till modern etiopisk konst. Boken visar på influensen från en rad källor, bland annat kyrkokonst.

Se!

• Ballad of the spirits – Beza Hailu Lemmas första kortfilm är ett kärleksbrev till Addis Abeba. Huvudkaraktären vandrar runt i staden samtidigt som han långsamt sjunker in i en existentiell kris.

• Quragnaye av Moges Tafesse – en historisk film som utspelar sig på landsbygden i norra Etiopien. Filmen skildrar det traditionella rättegångssystemet genom en man som anklagas för mord.

• Teza av Haile Gerima – prisbelönt långfilm om en man som på 1970-talet lämnar våldet under militärregimen, men blir desillusionerad när han återvänder hem.

Lyssna!

• Ethiopian records (ER) – den unge dj:n Endeguena Mulu skapar euforiska ljudlandskap av elektronisk musik och gräver djupt in i Etiopiens musikaliska traditioner.

• Negari – ett band som spelar en form av fri jazz med både moderna och traditionella instrument som vill omdefiniera hela jazzgenren.

• Zeritu – sångare vars kombination av energiska sånger och mer allvarsamma hymner gör henne till en av de bästa musikerna i landet.

Publicerad i nummer 4, 2019