Egypten

- Kärlek, uppror och feminism

Under upproret på Tahrirtorget rapporterade journalisten Magdi Abdelhadi för både Sveriges Radio och BBC. Här jämför han gamla och nya egyptiska kärlekssånger. Texter som tydligt visar varför Egyptens unga har fått nog.

Det är nästan fyrtio år sedan den egyptiska artistdivan Oum Kalsoum gick bort. Men hennes musik hörs fortfarande dygnet runt i den egyptiska etern.Det finns en särskild radiostation (Oum Kalsoum Radio) som spelar hennes sånger från fem på eftermiddagen fram till midnatt – varje dag. Svartvita inspelningar av hennes konserter på 1960talet sänds varje kväll på tv.
Det är mycket som har förändrats i Egypten under åren. Men inte kärleken till Oum Kalsoum. Jag blev förvånad när en ung kvinna berättade för mig att hon gärna lyssnar på henne. ”Ingen är för ung för Oum Kalsoum”, sade hon.
Det är inte enbart Oum Kalsom starka röst som har gjort henne odödlig. Både musiken och texterna är skrivna av några av arabvärldens bästa musiker och poeter.
Men den konstnärliga tiden har inte stått stilla vid Nilen. Något dramatiskt har hänt. Det är kanske för tidigt att kalla det en trend. Men man kan helt klart förknippa det som gjorde förra årets revolution på Tahrirtorget möjlig med denna tysta attitydförändring bland unga egyptier.
De gamla kärlekssångerna som Oum Kalsoum sjöng återspeglade maktförhållanden mellan den starke mannen och den svaga kvinnan – mannen som tar och sedan nyckfullt överger, kvinnan som förlåter, väntar och uthärdar.
I de nya poplåtarna har plötsligt kvinnan börjat säga ifrån.
”Du ska inte tro att det inte finns något liv efter dig, se på mig här framför dig, jag sjunger fortfarande” lyder texten till en populär sång (Ah ya leil) av Shirene, en av Egyptens unga popstjärnor. Jämför detta med en av Oum Kalsoums klassiker Enta omri (Du är mitt liv) där dagarna ”före honom” inte räknas som en del av livet eller Hagartak, där hon förgäves försöker glömma en hjärtlös älskare.
Shirenes sammetslena röst står i skarp kontrast till den uppstudsiga texten. Och det är kanske just denna kombination av en skör stämma och en okuvlig, ung kvinnan som säger ifrån som gör låten till en vändpunkt i den egyptiska sångens historia.

Magdi Abdelhadi egyptiska val

Se!
• The return of the prodigal son – den bästa av arabvärldens mest kände regissör Youssef Shahins filmer. En skildring av Egyptens moderna historia med blodigt slut.

• The beginning and the end (Bidaya wa nihaya) – regissören Salah Abu Seifs filmatisering av Nobelpristagaren Naguib Mahfouz roman där en faders plötsliga död vänder upp och ner på familjens trygghet och blottar det Egyptiska samhällets sociala och moraliska spänningar under första hälften av 1900-talet.

• The place I call home – en dokumentär om unga egyptiers drömmar om framtiden och ett bättre liv, som många har svårt att förverkliga i sitt hemland. Regi Tamer Ezzat.

Läs!
• The essential – noveller av Youssef Idriss utgivna av The American University in Cairo.

• The beginning and the end – roman av Nobelpristagaren Naguib Mahfouz, född 1911. Några av hans mer än trettio romaner finns översatta till svenska, bland annat Respektable herrn och Midaq gränden från 1947.

• Yacoubians hus – roman av Alaa al Aswani som berättar det moderna Egyptens historia, från statskuppen 1952 till den sociala misären och ibland den tragikomiska moralupplösningen under Hosni Mubarak genom att skildra livet i ett hyreshus i centrala Kairo. En modern klassiker och en av Egyptens få internationella bästsäljare.

Lyssna!
• Oum Kalsoum – flera av hennes skivor finns på Spotify, t ex The lady. Enta omri är en av hennes största hits.

• Shirene Abdul Wahab – finns både på Spotify och Itunes.

• Ahmad Adawiyya – folkkär sångare som slog igenom på 1970-talet. Hans första album ansågs innehålla för mycket arbetarklasslang och spelades under många år inte i den statliga radion.