Gudinnan är död!
AV Katrine Kielos
Ni kanske har missat det hela, men döda kvinnliga kroppar är trendigt i vår.
Det är det amerikanska modehuset Marc Jacobs vårkampanj som visar kläder på en modell som tillsynes är död. I annonsen ser man sångerskan Miley Cyrus: den tidigare Disney-stjärnan som förra året klippte av sig håret, räckte ut tungan och började jucka provokativt i musikvideor. Här sitter hon på en mörk strand iklädd Marc Jacobs vårkollektion. Bredvid henne ligger en annan ung kvinna, som ser ut att vara död.
Också iklädd Marc Jacobs vårkollektion.
Kom och köp!
Döda kvinnokroppar har utifrån dennaannons deklarerats som trend. Men det är inget nytt. Lyx-skomärket Jimmy Choo gjorde 2006 reklam med en tillsynes mördad kvinnokropp. Modellens avklädda ben stack fram ur bagageutrymmet på en bil. Bredvid satt en man med en spade. Öken bredde ut sig i bakgrunden. Snart skulle han gräva en grop att kasta ner henne i där i sanden. Just nu vilade han. Ljuset återspeglades i den glänsande sandaletten på hennes fot.
America's Next Top Model, tv-formatet som letar efter nya modelltalanger hade 2007 ett moment där deltagarna skulle posera som döda kroppar. En lät sig fotograferas som om hon blivit brutalt knivskuren, den andra som om hon kastats nedför en trappa.
”Mycket vacker och död”, kommenterade domarna den bästa bilden.
Vi sexualiserar samma våld mot kvinnor som vi fördömer.
Och det är inte bara i modevärlden. Varenda kritikerhyllad TV-serie tycks plötsligt skrivas utifrån en mall där det är obligatoriskt att handlingen utgår från en ung, vacker och död kvinna. Twin Peaks satte standarden med sitt ”Vem dödade Laura Palmer?”. I dag ser vi det överallt. Nu senast i den geniförklarade True Detective. Den amerikanska politiska tidskriften New Republic publicerade i april en lång essä om de döda unga kvinnorna på TV, så mycket är de en del av vår tid.
Den mest hyllade kvinnliga skönheten verkar onekligen vara den döda. Marilyn Monroe hängdes ut som korkad, promiskuös, kommunist, en dålig kvinna och en oseriös skådespelerska.
Tills hon dog.
Då blev hon Gudinnan.
Prinsessan Diana var en shoppingmiss-brukande, självisk bulimiker med en oroväckande förtjusning i mörka, arabiska män. Men när hon gick bort fylldes trottoarerna utanför Kensington Palace med blommor en och en halv meter upp mot staketet. Den beundran som riktades mot Diana när hon levde var inget mot vad som slog emot hennes döda kropp.
Ja, män kan också bli ikoner av att dö plötsligt och att dö ungt. Men fascinationen är aldrig lika kroppslig.
Manlig död sexualiseras inte på samma sätt. Varken i kriminaldramer eller modemagasin.
Vi lever i en kultur som dyrkar det passsiva hos kvinnan. Och kanske kan den kliniskt rena kvinnligheten bara uppnås efter att kroppen har nått sitt slutgiltiga och mest oåterkalleligt hjälplösa stadium? Den kvinnliga döden är logisk. Den kvinnliga döden är kommersiell.
Det har aldrig varit något mysterium vem som dödade Laura Palmer.
Katrine Kielos, journalist och författare.
Född: 1983.
Bor: I norra delen av London sedan 2012.
Aktuell: Som ny krönikör i Fönstret, och med internationella versionen av senaste boken Det enda könet, som kommer att få titeln Who cooked Adam Smith’s dinner.
