Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Inblick ABF

Föreningsfrihet!

Ska jag packa tre eller fyra tröjor? Och hur många par strumpor? Tänk om det regnar hela tiden! Sonen ska på sitt första scoutläger. Vår lille pojke, visserligen nio år, ska bo fem dagar och fyra nätter i ett tält i skogen.
Svenskt föreningsliv är fantastiskt. Det har en otrolig bredd med allt från idrott, natur, vetenskap till politik. Det bärs upp av hundratusentals ideellt engagerade. Människor som vid sidan av sina jobb ägnar en stor del av sina liv för att ge andra möjlighet att få utöva sina fritidsintressen. I ABF möter vi er som är cirkelledare, som ställer upp för att andra ska kunna gå i en studiecirkel. De flesta av er ställer upp varje termin, varje år och ni gör det oftast helt ideellt.
När jag tänker på hur Sverige skulle se ut utan föreningsliv ser jag ett samhälle som skulle vara fattigare på kultur, fritid och nöje. Därför är jag bekymrad över den förändring av synen på folkrörelserna som har skett de senaste åren. På nationell nivå har vi under den borgerliga regeringen – utan några större protester från oppositionen – sett en utveckling där det ska slutas överenskommelser mellan staten och det civila samhället. Vi ska först komma överens om vad civilsamhället ska göra, och sedan hur det ska genomföras. Denna utveckling ser vi även på regional och lokal nivå. De generella stöden till föreningslivet minskar till förmån för olika former av projektstöd eller mer uppdragsstyrda stöd.
Effekten blir att det inte längre är föreningarna själva som styr sin verksamhet. När projektbidrag införs flyttas makten över vad som ska göras från föreningarnas medlemmar till tjänstemän och politiker. Men varför ska vi engagera oss i föreningar, om det inte är vi som bestämmer vad som ska göras? Denna problematik beskriver Erik Anmå väldigt väl i ABF:s jubileumsskrift. Läs den gärna!
För mig är det självklart att det är genom att stödja det fria och frivilliga föreningslivet, att låta folkrörelse Sverige utvecklas utifrån sina egna intressen som vi blir starkare. Det är det som gett oss det starka föreningsliv som vi idag har i Sverige. Det bästa det offentliga kan göra är att ge ett bra stöd men utan detaljerade pekpinnar.
Nu ska jag snart väcka nioåringen. Jag kommer troligen att fälla en tår och tänka ”Gud så stor han har blivit!” när jag vinkar av honom.


Annika Nilsson är förbundssekreterare i ABF. Hon har tidigare varit riksdagsledamot (S), statssekreterare och ordförande i riksdagens kulturutskott. Annika bor i Haninge med sin man och två barn.