Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Cirkelledaren

Stéphanie, 97:

”jag tror inte jag är för bestämd”

97 år gammal är STÉPHANIE LISTERDAL en av ABFs allra äldsta cirkelledare. Varje torsdag bjuder hon sedan 25 år in sin trogna grupp att se och prata om opera och på tisdagarna drillar hon pensionärer i engelskt uttal och grammatik. Ledig är hon bara på fredagar.

STÉPHANIE LISTERDAL
Ålder: 97 år.
Bor: I Nynäshamn.
Gör: Cirkelledare i engelska och i operahistoria.

TRÄFFA MÄNNISKOR!
Stéphanies bästa tips på att hålla sig pigg högt upp i åldern är att undvika att bara sitta hemma. Att vara cirkelledare bidrar också till att hålla i gång hjärnan.

Det är i en ljus lägenhet med vidsträckt utsikt och ett originalkök från 1950-talet som 97-åriga Stéphanie Listerdal tar emot. I dag är hon klädd i en snitsig tröja och bär piggt rött läppstift. Som alltid om torsdagseftermiddagarna står fikabordet i vardagsrummet dukat med vackert blåvitt porslin. Bredvid det fång rosor som alltid tronar på soffbordet ligger en uppkopierad text om Maskeradbalen. En timme senare väntas deltagarna i operahistoria.

– Just nu håller vi på med Verdi. Det är inte första gången, men man måste ta igen. Opera är ett stort område, det finns inget slut. Det finns oändligt många kompositörer, dirigenter och sångare, berättar Stéphanie.

Hon har gått på opera sedan hon var 16 år på alla platser i Europa som hon har bott på. I London på 40-talet gick hon till exempel på Convent Garden tre gånger i veckan. Fram till för två år sedan hade Stéphanie abonnemang på Stockholmsoperan, men med försämrad syn håller hon numera till godo med cirkeln – och sina hundratals dvd.

– Jag har ganska stor skärm så det funkar bra.

Cirkeln har alltid haft sex–sju trogna deltagare, den äldste lika gammal som Stéphanie. Själv började hon som cirkelledare i språk på 70-talet. Numera har hon utöver cirkeln i operahistoria en cirkel i engelska på tisdagar. Dessutom är hon aktiv i Socialdemokraternas lokalförening och sitter i en föreningsstyrelse. Bara på fredagar är hon ledig.

Men Stéphanie tycker att föreningsverksamheten i Sverige börjar tyna.

– Nynäshamn är Sveriges föreningstätaste stad. Men med bättre grundutbildning tror jag att många vill göra saker själva.

Det hörs en svag accent när Stéphanie talar. Historien har på många sätt bestämt hennes liv. Född som del av den tyska minoriteten i förra Tjeckoslovakien som upphörde 1938 blev hon rikstysk medborgare när nazisterna tog över. Därefter statslös. Efter fem år i London kom hon till Sverige 1952 och fick för första gången i sitt liv rösta år 1956.

– Mitt hemland är Sverige för jag har inget annat, säger hon.

Efter halva vårt samtal plingar den första cirkeldeltagaren på. Det är Stéphanies väninna, 83-åriga Jane som också fixar med kaffekok och närvarolista. De träffades för 19 år sedan och har gjort många resor tillsammans. I höstas var de i tyska Rügen och har också åkt buss upp för att titta på midnattssolen. I vår blir det resor i Sverige.

– Vi delar alltid hytt och rum och har inte varit osams många gånger, berättar Jane som talar varmt om Stéphanie som cirkelledare.

– Hon månar verkligen om att alla ska ha med sig något när de går. Det känns inte som att man bara sitter där för att fylla ut en plats.

– Annars skulle vi väl inte hålla på i 25 år. De vill inte sluta så då får det väl pågå! säger Stéphanie Listerdal och skrattar.


Min ledarstil

• Man kan aldrig kräva att människor ska ha stora A eller nåt utan man måste berömma dem för det de presterar.

• Jag tror inte att jag är för bestämd. Men jag har väl styrfart så att säga. Det är mycket enklare att vara cirkelledare än högstadielärare – deltagarna gör ju som man säger och är så tacksamma att ta emot.

• För cirklarna i engelska har jag en Oxford University-bok som grundstomme. Det är ren engelska. Jag tar upp grammatik och olika uttryck. Sedan får gruppen hänga på och prata muntligt.

• Det kan vara en enorm skillnad i kunskapsnivå i engelska. Men det måste man fixa på något sätt. Jag försöker anpassa mig genom att vi pratar mycket. De lär sig av varandra också.

• Jag förbereder alltid vad vi ska gå igenom under cirklarna. Men jag behöver inte läsa på, allt finns här inne. Det går nästan inte att fylla på mera.

• Först väljer vi kompositören sen opera. Jag lämnar förslag på tre-fyra operor och sen kommer vi överens vad vi ska titta på. Det måste hänga ihop – man kan inte börja med Macbeth utan det måste vara en tidigare opera för att det ska bli ett sammanhang.

• Vi läser en text om operan, tittar på den på teven och sedan diskuterar vi vad vi har sett. Alla kommer med olika åsikter.

Publicerad i nummer 2, 2023