På bal – i Versailles!

ISABELLE WÅRFORS kom till Gotland som 16-åring och blev kvar. Vid sidan om arbetet som bibliotekarie leder hon i dag en cirkel i historiskt textilhantverk, med fokus på 1700-talet. Förra året tog gruppen med sina kreationer och åkte på bal på Versailles.

ISABELLE WÅRFORS
Ålder: 41 år.
Familj: Fru.
Gör: Bibliotekarie i Klintehamn.
Bor: I Hemse, på södra Gotland.

Det är en vardagligt klädd Isabelle Wårfors som tar emot i ABF Gotlands lokaler i Visby. Hon leder cirkeln ”Historiskt textilhantverk” som sedan 2018 träffas för att sy kläder, främst från 1700-talet. Flera som hade hållit på med medeltida klädsömnad ville utmana sig med en ny historisk period.

Två gånger per år träffas deltagarna iförda sina uppsydda kreationer. Förra året reste delar av gruppen dessutom till Paris för maskeradbalen ”Fêtes galantes” på Versailles. Klädprojekten hade de jobbat med i tre och ett halvt år. Tidsåtgången blir tydlig när Isabelle visar lagren av tyg: underklänning, korsett, höftkuddar, en separat ficka, en elegant dekorerad klänning samt två broderade bröstlappar, hårdekorationer och klädda skor. Korsetten är grundställningen som resten av dräkten byggs ovanpå. Medan jag hjälper till att snöra den ger Isabelle en historielektion i klädmode.

– Att inte ha korsett ansågs ohälsosamt. Förr i tiden användes kläderna för att forma kroppen till det rådande idealet. I dag formas kroppen först innan vi tar på tajta kläder för att visa den.

Stelheten i klänningen ger en viss hållning.

– Man måste stå kontrollerat och blir nästan en annan person. Det är roligt både att sy och bära kläderna! säger Isabelle som efter lite bök transformeras till en 1700-talsdam.

Till Gotland kom hon som 16-årig städare. I Borås finns rötterna: mamma var syslöjdslärare, farmor hemsömmerska och farfar hade en textilfabrik.

– Men jag har föredragit att ha sömnaden som hobby!

Yrket som bibliotekarie kommer dock väl till pass i cirkelns intresse för textilhistoria.

– Vi vill ju veta: Vad hade man på sig i Sverige på 1700-talet? På Gotland? säger Isabelle.

”Donners vänner” som cirkeln kallar sig har fjorton deltagare, varav tre män. Till dagens träff kommer sex personer. Isabelle syr en ny korsett för hand och ger råd till Linda Rosenstedt som funderar över storleken på ett nytt mönster. Sebastian Gameo tillfogar krås till en vanlig skjorta och Andreas Andersson bläddrar i boken Dräkt och uniform för inspiration till en kaptensrock.

Yngst runt bordet är Emilia, 4,5 år, dotter till två av deltagarna.

– Jag gillar också att sy! Fast jag får använda plastnål!

Men eftersom hennes klädprojekt glömdes kvar hemma ritar hon dinosaurier i stället.

När det här publiceras har en del av gruppen åkt till steampunk-festivalen Silwersteam i Eskilstuna. ”Ångpunk” är en påhittad stil med 1800-talsinspiration, ett slags science fiction där ångkraften är central. Klädmässigt är det en viktoriansk stil med höga hattar och klänningar med turnyr baktill. Till Eskilstuna strömmar varje år tusentals besökare från hela Norden.

Men gruppen har inte på något sätt släppt 1700-talet, intygar Isabelle.

– Vi kommer att åka tillbaka till Versailles. Men först mellanlandar vi i ett påhittat 1800-tal!

Min ledarstil

• Det är en ganska fri cirkel. Alla gör sina egna kläder. Varje medlem jobbar där han eller hon befinner sig just nu. Jag försöker att ha en översikt i vad cirkelmedlemmarna behöver och gör och hur jag kan stötta varje person.

• När det kommer in en ny person frågar jag: Vad vill du göra? Vad kan du? Vad behöver du för att göra det du vill? Jag klargör att det inte finns några krav alls och jag försöker göra klart vad gruppen kan bidra med och vad man måste göra själv.

• Jag vill att alla ska känna sig välkomna oavsett kunskapsnivå. Om man aldrig har sytt historiska kläder tidigare ska man kunna känna att det är gruppen för mig, men också om man har haft det här som sin stora hobby i 10 år.

• Jag försöker verkligen undvika prestige. Det är ingen tävling i att ha det snyggaste eller mest avancerade. Det ska vara en stöttande cirkel där deltagarna växer med det de gör och vågar testa nya grejer.

• Jag tycker om att ha en bisittare i Maria, någon att bolla med. Om det är problem i gruppen pratar vi igenom det innan vi går vidare.

Publicerad i nummer 3, 2023