Hibak Thahir

”ABF har gjort mig till en annan person.”

I ett av studierummen i ABF Huddinges lokaler i Stockholmsförorten Vårby gård spänner den 20-åriga cirkelledare HIBAK THAHIR ögonen i en av sina deltagare, en äldre kvinna som ser lite uppgiven ut. – Du kan, men språket kommer inte av sig självt. Du måste kämpa, säger hon.

HIBAK THAHIR
Ålder: 20 år.
Bor: Med sin mamma i Stockholmsförorten Hässelby.
Gör: Anställd som cirkelledare hos ABF Huddinge samtidigt som hon läser in gymnasiebetyg.

För fem år sedan satt en femtonårig Hibak Thahir i just det här klassrummet och försökte bringa reda i det nya språket. Hon hade på egen hand tagit sig till Sverige från konflikterna i Ogadenprovinsen i Etiopien. Föräldrarna och syskonen hade hon då tappat kontakten med. I dag har hon återförenats med sin mamma, och de bor tillsammans i en lägenhet i Hässelby i västra Stockholm.

– Ensamheten fick mig att hela tiden söka mig utåt. Genom att ha mycket kontakter och försöka om och om igen lärde jag mig svenska, säger hon.

Tre år senare var hon tillbaka hos ABF Vårby gård, då stod hon själv som språkledare inför nyanlända.

– I början var jag osäker på mig själv – när jag var liten var jag ganska blyg. Men jag blev snabbt bekväm och nu är jag inte längre rädd för att stå inför folk, tvärtom har jag insett att jag har lätt för det. Jag älskar att lära andra! Erfarenheten här på ABF har gjort mig till en annan person, säger Hibak Thahir.

Det är lätt att se att hon trivs i sin roll. Hennes energi och glädje smittar av sig på gruppen.

– Jag mår bra när jag är här. Och det märks nog för det är många som gillar att vara här och blir ledsna när jag inte kommer.

När hon möter deltagarna påminns hon om hur det är att vara ny och ensam i ett land med ett främmande språk.

– Jag har ju upplevt precis det. Men folk har lyft upp mig, uppmuntrat mig och sagt ”du kan det här, kom igen!”. Så jag gör samma sak – jag vill ge tillbaka. Jag brukar berätta att jag är ett exempel på att det går att lära sig språket fort om man vill.

Med en kvart kvar av dagens träff skriver Hibak en fråga på tavlan: ”Vad gör du för att må bra?” Hon berättar att hon själv dansar och filmar innan hon vänder sig till deltagarna, en efter en. ”Jag tittar på himlen” svarar en yngre man. Hibak Tharir uppmuntrar med följdfrågor och kommentarer.

Jag frågar henne vem som inspirerar henne i rollen som ledare. Hon funderar lite och berättar sedan om hur hennes pappa alltid uppmanade henne att dela med sig av det hon kunde.

– Han sa att jag måste gå i skolan, lära mig nåt, komma hem och sen lära andra som inte hade samma möjlighet. Så det var vad jag och brorsan gjorde.

Hibak Tharir har nyligen återupptagit sina gymnasiestudier. Vad drömmer hon då om för sitt eget liv?

– Att vara fri betyder mycket för mig. Jag vill själv strukturera och styra och känna att jag gör något för mig och för samhället. Där jag växte upp hade tjejerna ingen frihet, men här har jag rätt att göra det jag vill.

Min ledarstil

• Jag vet hur det känns att inte MÅ BRA och brukar därför alltid fråga ”hur mår du i dag?”. Sedan låta varje person prata och bara lyssna.

• Det viktiga är att förmå alla att komma till tals. Jag SKÄMTAR för att deltagarna ska komma i gång. Om en person SKRATTAR, skrattar vi alla.

• Det ska inte vara för formellt, men deltagarna ska kunna lära sig i lugn och ro. Jag jobbar väldigt mycket med RESPEKT. Om någon pratar här och någon annan skrattar där så blir det KAOS.

• Jag gör tydligt att det är JÄMSTÄLLT i rummet och att alla är på samma nivå. Ingen är bra och någon annan dålig, ingen är stark och någon annan svag. Det spelar ingen roll om man är kille eller tjej.

• Jag visar att det finns RÄTTIGHETER – alla kan säga att de vill prata, eller inte. Ett NEJ är också OKEJ.

• Om någon är AGGRESSIV pratar jag SEPARAT med den personen.

• De första kvarten jobbar vi alltid med PRESENTATION. Det är viktigt för att de ska kunna prata. Om de inte vill, kan eller vågar i dag förbereder de sig för nästa gång. Det är olika frågor, men presentationen återkommer alltid.

• Om ingen förstår det jag säger brukar jag FÖRKLARA PÅ ENGELSKA. De som kan översätter sedan till de andra.

Publicerad i nummer 4, 2019