Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Chefredaktören

”Det finns inga horungar, bara ungar”

Häromdagen blev min 9-åriga dotter kallad ”horunge” på skolgården. Av en annan 9-åring. Att höra barn använda runda ord har alltid fått mina öron att helt skära ihop. Det blir så extra fult. Och så sorgligt. Det säger ju kanske något om vilka vuxna som finns, eller inte finns, i just det barnets uppväxt.

Men jag har alltid haft svårt även för vuxna som använder könsord som skällsord. De används ju för att förfula något som egentligen hör till livets glädjeämnen – sexlivet. Och särskilt ordet ”hora” skräller så mycket hårdare mot mina trumhinnor, än säg anatomiska utrop som ”kuken” eller ”fittan”. Av två skäl. Dels det klassmässiga. ”Hora” är ju ett skällsord riktat mot samhällets absolut svagaste. Den som säljer sin kropp står längst ned på stegen, i alla jordklotets samhällen. Att då välja att använda just detta ord som skällsord känns i mitt tycke helt enkelt oerhört omodernt. Ja, rentav fascistiskt.

Men också, såklart, för att hor-etiketten så ofta – världen över – stämplas på en kvinna som bejakar sin sexualitet. Av människor som vill styra, kväsa, andra människors lust och njutning. Så – var alltid misstänksam mot en person som använder horordet. Den som gör det stannar nog inte vid det, utan rymmer med stor sannolikhet en hel del andra auktoritära, mer eller mindre hitlerska, tankar i sin människosyn. Demokratiska människor kallar inte andra för hora.

Och ja, jag skrev till den ”horunge”-skrikande lågstadieelevens föräldrar. Att hur arg deras son än blir så får han tänka på vilka ord han använder. Det är 2000-tal nu. Det finns inga horungar. Bara ungar.

Publicerad i nummer 4, 2021

Läs mer