Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

ABF-chefen

Rör inte min kompis!

I somras var det 10 år sedan de fruktansvärda terrordåden på Utöya skedde. En politisk attack för att utplåna en hel generation unga socialdemokrater i Norge. AUF, Norges motsvarighet till SSU, bestämde sig i år för loggan ”Aldrig glömma”. Men lade till ”Aldrig tiga”. Att inte bara komma ihåg. Utan att också prata om det som hände, för att ständigt stå upp för demokrati och arbetarrörelsens värderingar.

26 år innan Utöya startade jag tillsammans med några andra SSUare rörelsen Rör inte min kompis. Bakgrunden var att en av oss, Remon Shamuon, blivit hotad av ett gäng invandrarfientliga män när vi stod i en taxikö Södertälje på väg från ett nyårsfirande. Vi blev chockade över hatet vi sett. Vi pratade om vad vi kunde göra tillsammans och läste kort därefter om SOS Racisme i Frankrike. Vi tog kontakt med dem och startade ett samarbete.

Syftet var att få den tysta majoriteten att inte längre tiga. Att genom knappen ta ställning för ett samhälle där alla oavsett hudfärg har lika värde. En miljon knappbärare senare var succén ett faktum. Olof Palme och de flesta av partiledarna bar knappen under valrörelsen 1985. Även Bruce Springsteen ville bära den på sin Sverigeturné, men hindrades av sin manager eftersom de sagt nej till all typ av ”reklam”. Synd!

Jag kom också att sitta i den internationella styrelsen för SOS Racisme under en period. Vi genomförde bl a en bussturné under namnet Le tour de legalite (jämlikhetsresan) genom Europa där franska ungdomar som i princip aldrig varit utanför sin förort under några sommarmånader besökte länder i Europa som hade startat SOS Racisme/Rör inte min kompis verksamhet. Jag ansvarade för det svenska besöket. De fick bl a träffa Olof Palme, och jag minns att de innan mötet vördnadsfullt undrade om de verkligen var okej att träffa en statsminister när de var iförda shorts. Och mötet, så bra det blev, respektfullt, allvarligt och med mycket skratt. Givetvis på franska. Ungdomarna var imponerade över att de blev lyssnade på av en statsminister.

Ett halvår senare var han död. Dagen efter var jag i Paris på en konferens med internationella SOS Racisme. Minns att jag fick hålla tal. Att Frankrikes kulturminister Jack Lang, Frankrikes första dam Danielle Mitterrand och Jane Birkin satt i publiken. Minns att jag i nervositeten kände mig extra obekväm eftersom jag glömt fönen hemma och därför hade en gigantisk svintoliknande hockey/pudelfrilla. Detta övervanns givetvis.

Talet avslutades med samma ord Olof Palme en vecka tidigare uttryckt på en internationell konferens i Stockholm om läget i Sydafrika: ”The system of apartheid can never be reformed – it can only be abolished.”

Och så är det verkligen. Rasism – och den hatpropaganda som i sin förlängning kan leda till terrordåd av värsta slag – kan aldrig sminkas eller tigas bort.

Därför är folkbildningen så viktig. Genom möten, kunskap, samtal i ögonhöjd, lär vi oss av varandra och står upp för varandra och det samhälle vi vill ha. Genom att aldrig glömma och aldrig tiga gör vi tillsammans en annan värld möjlig.

Publicerad i nummer 3, 2021