Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

ABF-chefen

Föreningarnas förening

Allting har en början och allting har ett slut. För mig började den här resan våren 2015 med ett bestämt ”tack, men nej tack!” till att bli förbundssekreterare för ABF. Ett beslut som jag sedan fick chansen att ompröva, och i stället tacka ja. Det blev fyra utmanande, roliga och ibland ganska tuffa år. Jag har lärt mig många nya saker, men jag har också kunnat bidra med kunskap och erfarenheter till ABFs utveckling.

Att komma fram till beslutet att avgå som förbundssekreterare var inte lätt, för det är inte bara ett roligt utan också ett viktigt uppdrag. ABF har att förvalta en mer än 100-årig historia i en folkrörelse som verkligen har varit med och format det samhälle vi känner i dag. Inte minst tack vare de många, många förtroendevalda som har fått sin fackliga och/ eller politiska skolning via ABF.

Men det gäller att inte fastna i folkbildningsromantisk historiebeskrivning, vi har också ansvaret för att vara med och påverka vår gemensamma framtid. ABF ska vara med och bygga ett samhälle där det finns plats för alla människor oavsett kön, könsöverskridande identitet eller uttryck, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder. Vi brukar säga att ABF är föreningarnas förening. Och en förening med ett så stort antal medlems- och samverkansorganisationer skapar också otroliga möjligheter till verklig inkludering. Men vi bör nog ställa oss frågan om vi tar till vara den möjligheten fullt ut. Uppmuntrar vi samarbete mellan medlemsorganisationer i tillräckligt stor omfattning? Skapar vi de mötesplatser som är så nödvändiga?

ABF vore inget, verkligen inget alls utan alla sina förtroendevalda, anställda och cirkelledare som med sitt engagemang bidrar till att göra detta myller av verksamhet möjligt. I Sveriges samtliga kommuner, även de med förtroendevalda som beslutat att dra in det kommunala stödet till studieförbunden, pågår det regelbundet någon form av ABFverksamhet. Men det är tveksamt hur länge till vi kan klara av att upprätthålla det. Och tvingas vi stänga ner verksamhet så är det ingen tvekan vilka som påverkas, det är alltid de människor som står längst ifrån makt och inflytande som drabbas hårdast.

Den som efterträder mig på den här posten kommer att möta några riktigt stora utmaningar, inte minst med anledning av den pågående debatten omkring studieförbundens legitimitet. För att tacka ja till uppdraget att leda ABF innebär inte enbart att leda Sveriges största studieförbund, det innebär också att vara med och utveckla folkbildningen i Sverige.

Att jag fick den möjligheten och tog den kommer jag att vara evigt tacksam för. För på så sätt fick jag, tillsammans med alla andra i ABF, vara med och göra en annan värld möjlig.

Publicerad i nummer 4, 2019