Äntligen kan vi träffas – på riktigt!
AV Annica Dahl
Skriver denna krönika på tåget på väg till Göteborg. I skrivande stund är det kongresstider för Socialdemokraterna, och jag ser många bekanta ansikten på tåget. Sitter mittemot PROs ordförande Christina Tallberg som stod på perrongen med en enorm väska kongressmaterial, och bredvid henne en före detta partiordförande tillika statsminister. Det blir ofta sådär på tåg – man möter många människor, ibland sådana man känner, ibland sådana man lär känna.
För ett år sedan, när jag började på ABF, pratades det mycket om vad som skulle komma efter pandemin – om ”det nya normala”. Mitt nya normala inkluderar en hel del tågåkande.
Södertälje, Flen, Hallsberg, Laxå, Falköping, Alingsås sveper förbi utanför fönstret på väg till Göteborg, och i varenda ort pågår den där omstarten vi längtat efter. Pandemitiden har varit en utmaning – ABF är en organisation vars hela idé bygger på att människor träffas. Under 18 månader har vi tvingats göra helt tvärtom. Men nu är ABFs verksamhet äntligen i full gång igen, i hela landet. Och det är häftigt att äntligen möta vår fantastiska organisation, där verksamhet pågår i varenda lokal, och inte bara i rutmönster i laptoppar, surfplattor och telefoner. Att vi äntligen kan träffas – på riktigt. Det finns ett uppdämt behov av folkbildning och kultur – och det är det vi möter denna intensiva höst.
ABF har inte stått still under den tid när vi tvingats sätta kampen mot smittspridning främst. Verksamheten har bedrivits digitalt och på distans har det pågått ett intensivt kvalitetsarbete. Allt märks inte för deltagare – saker som våra administrativa rutiner – men det är ett starkare ABF som startar om, än det vi tvingades ställa om och stänga när pandemin kom.
Vi har bättre förutsättningar att ägna kraft och energi till vårt viktiga uppdrag – att utjämna bildnings- och utbildningsklyftor. Och det behövs nu. Det är tuffa tider, och två saker som verkligen tar stryk i det polariserade samhället är hopp och framtidstro.
Vi måste bevisa att samhället är påverkbart, att vi faktiskt bygger det tillsammans. Och det behövs ett kitt som tätar sprickorna i det där särdragna samhället. Vår del av lösningen heter Bildning och Kultur.
Vi är inte ett studieförbund vilket som helst – vi är trogna vår idé och arbetarrörelsens värderingar.
När tåget rullar in på Göteborgs central, erbjuder PROs ordförande mittemot den tidigare statsministern skjuts med taxi, som hon ändå behöver ta på grund av den enorma väskan.
Ingvar Carlsson, 87, svarar:
– Eller om du vill så kan vi gå, så bär jag väskan åt dig.
Det är två kilometer mellan centralstationen och Svenska Mässan.
Och nog fick Ingvar hjälpa till med väskan, men bara till en abonnerad buss. Så kom de fram, två personer med starka värderingar och enorm erfarenhet. Och en lika stor väska.
Publicerad i nummer 4, 2021
