ABF – utan poliseskort!
AV Monica Widman Lundmark
Under Almedalsveckan lyssnade jag till vissa politikers varnande tal om systemkollaps. De kallade delar av Sverige för förlorade områden. De målade upp en bild av ett land där alla bör vara rädda. De talade om att åtgärda problemen genom att införa undantagstillstånd i förorterna, utegångsförbud och jourdomstolar. Genom att peka ut, jaga och bestraffa hade de tänkt adressera ojämlikhet och skillnader i det svenska samhället. De talade ingenting om att ta itu med segregationens orsaker: fattigdom, ojämlikhet och den fysiska och sociala åtskillnaden mellan människor med olika bakgrund.
Det här är ingenting nytt. Olika grupper har genom tiderna ansetts hota det svenska samhället. I början av 1900-talet var det arbetarfamiljer med många barn som ansågs ha låg moral, senare arbetskraftsinvandrarna, Balkanflyktingarna och på senare år sjuka och arbetslösa. Nu 2016 är det asylsökande och människor på flykt som kommer att göra så att samhället kollapsar.
ABFs vision om att en annan värld är möjlig står i stark kontrast mot detta. Och vi arbetar för att förverkliga den. ABF finns i alla kommuner, i förorter, i städer, på landsorten och i glesbygden. Varje dag, utan polisbevakning, utan pressuppbåd. Varje dag har vi möjlighet att ta kampen för ett rättvisare samhälle.
Vi finns med verksamhet på de platser som några kallar ”förlorade områden”. Vårt arbete där har gett oss insikten att det knappast är uppvisningar av folkdanslag som kommer att göra så att människorna människorna som bor där hyser en större framtidstro. De uttrycker behov av att komma närmare makt och inflytande över sin egen vardag och i samhället.
I ett års tid har folkbildningen också haft möjlighet att erbjuda svenska och samhällsorientering för asylsökande. Sammanlagt har de tio studieförbunden sedan augusti mött 132 000 individer. ABF står för hälften av den verksamheten, med verksamhet i 190 av landets kommuner. Den verksamheten fortsätter, och kompletteras nu i höst med Vardagssvenska. Också den för asylsökande, men med ett något mera strukturerat innehåll.
Varför gör vi det här? Av den enkla anledningen att vi inte accepterar förenklingar som pratar om vi och dom. Det enda sådana grupperingen gör är att splittra, söndra och sprida frön av rädsla och tvivel. Vi vet att varje person har någonting att bidra med.
Folkbildningen är oerhört viktig för att där det finns möten mellan människor finns det sällan plats för hat. Demokrati kan inte bara utbildas fram – den måste levas. De mest ingrodda och förtryckande värderingarna kan ändras om vi möter ”de andra”. Du och jag tillsammans kan bidra till att skapa förutsättningar för ett samhälleligt VI på en mångkulturell bas.
Låt oss tillsammans göra en annan värld möjlig.
Monica Widman Lundmark sa förra hösten upp sig från jobbet som kommunalråd (S) i Skellefteå för att bli ABfs nya förbundssekreterare.
