Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Tio frågor

”Han såg mig

trots att jag inte var bäst.”

Svenska simlandslaget åkte hem från EM med tio medaljer i bagaget. Bakom framgångarna finns förbundskapten Ulrika Sandmark – som minns en annan förbundskapten som såg henne, trots att hon inte var bäst.

Ulrika Sandmark

Ålder: 50.
Bor: I Stockholmsförorten Bromma.
Gör: Arbetar halvtid som idrottsmentor vid Arlandagymnasiet, och halvtid som förbundskapten för svenska simlandslaget.
Bakgrund: Har varit aktiv simmare i landslaget och bland annat haft svenskt rekord i 1 500 meter frisim. Övergick till att bli simtränare och har varit huvudtränare i Väsby SS och förbundskapten för juniorlandslaget. Är sedan 2013 förbundskapten för svenska simlandslaget. Är också utbildad lärare.


1. Hur skulle du beskriva din ledarstil?
– Inkluderande. Jag är rak, bestämd och engagerande.


2. Varför vill du vara inkluderande?

– När man jobbar i ett lag där det finns så kallade stjärnor är det viktigt att alla känner sig sedda. Ingen ledare vill favorisera, men det är lätt hänt att göra det i alla fall. Att verkligen tänka på att inte favorisera vinner man på i längden. Det handlar om att skapa förtroende, och det måste man jobba på, för att få trygghet i gruppen.


3. Med trygghet kommer resultat, eller?

– Kortsiktigt kan man få resultat ändå, men vi jobbar i fyraårscykler och då behövs ett klimat där det är tillåtet att göra bort sig ibland och därför behövs tryggheten. Jag tror mycket på att skapa ett team. Gruppen består av simmare som ska prestera individuellt, men vi är också ett lag som ska tävla i lagkapp.


4. Är det en svår balansgång mellan individuella prestationer och lagets bästa?

– Det är inte helt problemfritt, men man får prata om det och gå vidare. Det viktiga är ju att vi har samma mål – och det har vi ju alltid. Att få alla att komma ihop i teamet är mitt jobb.


5. Hur gör du rent konkret för att inkludera?

– Vi har till exempel skapat de ”aktivas råd”. Genom rådet får vi delaktighet som gör att simmarna får ta ansvar och lättare kan förstå varför vi gör på ett visst sätt. För mig handlar det om att ge dem så mycket information som möjligt, att utvärdera det rådet säger och att försöka förändra. Många gånger utvärderar man, men så händer inget efteråt. Jag tror det är viktigt att förändra för att skapa delaktighet, på riktigt.


6. Du är också lärare. Vilket är ditt bästa pedagogiska tips?

– Jag tror på att hela tiden visa den röda tråden. Då blir man tydligare, mer välplanerad och organiserad.


7. Vad händer i gruppen då?

– Man upplever att man förstår, vet vad som förväntas och man ser möjligheter. I mitt fall kan simmarna lägga energin på vad de ska göra: simma fort.


8. Vad gör du när gruppen har motgångar?

– Ja, där finns ju ett tydligt exempel – OS där till exempel Sarah Sjöström och Therese Alshammar inte lyckades nå hela vägen fram. Det man kan göra är att samlas och prata. Små grejer får stor betydelse, till exempel vad man säger vid samlingar eller att komma med ”dagens överraskning”. Jag minns att jag åkte till Victoria’s Secret och köpte en present som jag hängde i en liten tygpåse till Therese, och vet att det blev väldigt uppskattat. Man måste också vara ärlig, och samtidigt tänka ”i morgon är en ny dag”. I motgång är det extra viktigt att ledarna är stabila och känns trygga.


9. Tänker du på vad du utstrålar i sådana lägen?

– Absolut, vad ledaren utstrålar är extremt viktigt. Jag har själv sett ledare som slängt klockor i golvet och skrikit, och insett hur det påverkar de aktiva.


10. Vad vill du utstråla?

– Lugn och trygghet. Jag vill visa att jagtycker om dem, även när det går dåligt.


Tre ledare jag beundrar:

Rikard Grip, förbundskapten för svenska skidlandslaget, för att han har de ledord som jag gillar och delar: delaktighet, tillhörighet, respekt och glädje.

Leif Larsson, fystränare i Sveriges olympiska kommitté, för att han står för den utveckling, ordning och respekt som är viktig för simmarna, och för att han skapar sådant ”go” i gruppen.

Sven Von Holst, min första förbundskapten som aktiv, för att han var så trygg och han såg mig trots att jag inte var bäst. Han stod för ordning och reda och var en auktoritet som fick mig att känna att han visste vad han pratade om.

Fler som fått tio frågor om ledarskap i tidningen Fönstret: