Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Reportage

”Här finns det
inga gränser!”

– ABF i Burlöv vågar visa ungas konst

I skånska Burlöv får tonåringar chans att arbeta tillsammans med etablerade konstnärer och sedan ställa ut sina alster. – Det som inte syns, finns inte. Om ungas konst aldrig ställs ut är det som att den inte är viktig, säger projektledare Lone Bach Borius.

Lokalen skulle inte kunna vara mer spektakulär. Uppe på kullen bredvid motorvägen mellan Malmö och Lund tronar sedan 1841 Kronetorpsmölla. Åttavåningshusen som byggdes på andra sidan vägen under 1970-talets första år känns låga jämfört med den jättelika gamla möllan. I dag ägs kvarnen av Burlövs kommun och används bland annat som keramikverkstad, utställningslokal och ateljé. Det här hit tonåringarna som är med i B-art kommer för att skapa två gånger i veckan – och ibland varje dag på skolloven.

– Det är så lugnt här uppe, jämfört med hur det är skolan. Här är vi inte så många, jag kan släppa stressen och få vara kreativ, säger Özge Peri, 18.

Det är ungdomarna själva som har döpt projektet till B-art (som i Burlöv art eller Best art) och ambitionen är hög. Under skolloven bjuder man in erfarna konstnärer som får jobba med tonåringarna i fem timmar om dagen i fem dagar.

– Det blir mer på allvar då, det blir roligare, säger Özge Peri.

– Vi får lära oss nya tekniker och så upptäcker vi olika sorters konst. Vi har fått se hur en akvarellmålare gör och hur en graffitikonstnär gör. Det är stor skillnad!, säger Lina Matskevich, 14, som förutom en utmärkt svenska även talar flytande ryska och arabiska och har levt större delen av sitt liv i Syrien.

– Vi handplockar konstnärerna. De ska inspirera – inte bestämma vad ungdomarna ska göra. Så de måste vara duktiga pedagoger också, säger Liga Lagzdina som leder projektet tillsammans med Lone Bach Borius. 

Hittills har de bland annat skapat och ställt ut selfies i lera under ledning av en norsk keramiker, lärt sig göra kläder utan att sy tillsammans med en designer från Indien och lärt sig sprejmåla av Karolina Wojcik, som nyligen sålde slut nästan alla de tavlor hon visade på en utställning i Malmö.

Vi slår oss ner kring bordet i ateljén där Lone och Liga Lagzdina har dukat fram fika och det märks att ungdomarna och deras ledare är trygga med varandra.

– Jag kom hit för att de erbjöd en gratis fotokurs med en av Sydsvenskans fotografer. Sedan dess har jag blivit säkrare på mig själv. Om jag själv är nöjd med det jag har gjort så bryr jag mig inte om vad andra tycker sedan, säger Emil Svensson, 16.

Verksamheten är gratis för deltagarna, inklusive utflykter till konstutställningar, det årliga konstlägret för tjejer vid havet varje sensommar samt lunch och fika när de professionella konstnärerna är på plats. Pengarna kommer från Allmänna arvsfonden, en ansökan man har gjort med hjälp av ABF som nu äger projektet.

– Utan ABF hade vi aldrig varit där vi är i dag!, säger Lone Bach Borius.

I konstvärlden får B-art ofta beröm förhur de lyckas nå ungdomar.

– Många vill göra det, men de vet interiktigt hur. De är nog lite osäkra och rädda, säger Liga Lagzdina. 

Så nu ska de skriva en bok om sin metod och sina erfarenheter.

– Det blir som ett startkit för liknande ungdoms- och konstprojekt hur man kan involvera ungdomar. Det vi har gjort här i den här lilla kommunen kan man göra var som helst i landet. Nu kan ju andra lära av våra erfarenheter, säger Lone Bach Borius.

Flera av de totalt cirka 80 ungdomarsom har deltagit i B-art ska själva medverka med både text och bild i boken, som ska bli klar i vår. För att inspirerar andra som skulle vilja börja jobba på ett liknande sätt hoppas man kunna göra en vandringsutställning med alster som har skapats på B-art sedan starten i maj 2015.

– Många blir förvånade och förbluffade när de får se konstnärliga uttryck skapade av unga, hur kreativa de är.

 


 

Tre tycker…

Vad är det bästa med B-art?

Emma Cerutti, 14 år:
– Här kan jag göra exakt vad jag vill. Det finns inga gränser! Jag får testa allt och jag har blivit mer öppen för mina egna tankar och idéer. Sen så kommer jag hit för att jag gillar att träffa människor, jag älskar människor! Lina och jag har träffats här, nu är vi bästisar.

 

Ghazal Kirawan, 19 år:
– Att vi jobbar med recycling! Jag gillar att ta något gammalt och skapa något nytt, ibland målar vi på gamla tavlor med fina ramar som ingen längre vill ha. En gång fick vi 300 t-tröjor som vi gjorde allt möjligt av – väskor, mössor. Jag har börjat göra om saker hemma också, saker till mitt rum. Och så är Lone och Liga jättesnälla, vi får använda allt, verkligen allt material.

 

Dalia Aba Zuhir, 19 år:
– Att jag har lärt mig svenska så snabbt. Jag skulle aldrig ha pratat så bra svenska som jag gör i dag om jag inte hade börjat komma hit. Och jag var dålig på att rita, nu är jag bra på att rita. Lone säger att jag har hittat mitt eget uttryck, mitt eget bildsprå

Fler reportage från tidningen Fönstret: