(S)lipad

Hon vill ta över efter Anders Borg och bli den som (egentligen) styr Sverige. Möt Magdalena Andersson, enligt många Sveriges smartaste socialdemokrat.

När Magdalena Andersson mönstrade på Stefan Löfvens omriggade S-skuta i våras var hon ingen kändis.
  Ryktet om hennes kompetens spreds visserligen snabbt.
  En riktig ekonom, precis som Anders Borg.
  Forskarutbildad vid Handelshögskolan, med en gästtermin vid Harvard i bagaget. I de klipp som finns om henne omnämns hon som ”briljant”.
  Men någon partikarriär hade hon inte gjort, aldrig varit förtroendevald, aldrig tryckt på knapparna i riksdagen och sällan valtalat på tomma blåsiga torg. Även i detta liknade hon Anders Borg, men för Magdalena Andersson antogs det vara ett större problem eftersom rörelsen är Rörelsen och då krävs det långvarigt hand och fotarbete för att man ska räknas, menar många.
 Inte blir det bättre av att hon knappast är arbetarklass utan kommer från en akademisk miljö och är uppvuxen i ett ”fint” område i Uppsala.
  Ja, det kan ju vara ett problem. Såvida inte det finns något annat som är viktigare.
  Vi kan välja den första oktoberveckan 2012 som titthål.

Platsen är Hotell Hilton Slussen i Stockholm. Magdalena Andersson har just lagt fram sin första ekonomiska motion som svar på regeringens budgetproposition, och nu blir det debatt med finansministern i Expressens webb-tv. En lättsam tillställning, med öl och politik i trevliga former.
  Finansminister Anders Borg är lugn.
  Valet är 23 månader bort och hans kalender är proppfull med Ecofin- och IMFmöten där han regelbundet hyllas för Sveriges goda statsfinanser. Financial Times reportrar hänger vid hans läppar och i fjol utsåg de honom till Europas bästa finansminister.
  Men nu är det hemmaplan. Magdalena Andersson får ordet.
  Det tar 5,9 sekunder. Sedan klipper hon till med ”ordning och reda i statens finanser”, och 2 sekunder senare kommer nästa salva, ”klassisk högerpolitik där man genomför ofinansierade skattesänkningar som ruinerar statsfinanserna”.
  Kameran fokuserar på den lilla blonda, lite hesa socialdemokraten.
  Det är elegant, för att inte säga fräckt. Frågan som har ställts handlar nämligen inte alls om Anders Borg, utan om den amerikanska valrörelsen, och skurken i sammanhanget är republikanernas presidentkandidat Mitt Romney.
  Men Magdalena Andersson försitter inte tillfället att spela sin signaturmelodi till 2014 års valrörelse. Ingen kan ta miste på att den verkliga måltavlan för repliken står mitt emot henne.
  Skickligt, tänker en politisk nörd som jag framför skärmen.

Efter drygt 4 minuter går Magdalena Andersson slutligen till rak attack mot Anders Borg: ”Jag tycker att hela den moderata idén numera med att man ska slarva med statens finanser är oroväckande.”
  Att Anders Borg, i åratal beskriven som ekonomiskt överförsiktig, lyckas bevara sitt lugn inför denna käftsmäll måste bero på att Magdalena Andersson speglar honom.
  Hon är exakt lika lugn som han, och osentimental som om hon citerade befolkningsstatistik.
  Det tar nästan 11 minuter innan Anders Borg inser att det pågår ett fullskaligt angrepp och hoppar över skyttevärnet. Socialdemokraterna
saknar ett sammanhängande regeringsalternativ, säger han. Nu blir det fajt på riktigt. Men 11 minuter är en evighet i politisk tv. Det är tur för finansministern
att det inte sitter två miljoner väljare och tittar på webb-tv denna kväll. Debatten innehåller i stort sett alla stilsorter som politisk retorik erbjuder.
  Anders Borg föredrar expertens precisa vokabulär. När Magdalena Andersson säger ”skatteparadis” (apropå bolagsskatten) är Anders Borg mer exakt och säger ”Jersey och andra kanalöar”. Och så där fortsätter det. Anders Borg angrips på två nivåer samtidigt. Magdalena Anderssons kamerala kritik kommer i agitatorns glansiga paket. Hur ska Borg kunna värja sig?
  Hjälper det om han har rätt?
  Nej, en socialdemokratisk toppolitiker behöver inte göra partikarriär och vara född arbetare om hon ändå är en fullfjädrad politisk spelare. Magdalena Andersson har suttit åtta år i statsrådsberedningen vilket är mer än Fredrik Reinfeldt.

Hur närmar man sig en finansministerkandidat? Nationalekonomi verkar vara en bra början, så jag ringer runt till en rad experter.
  Vilken sorts ekonom är Magdalena Andersson egentligen?
  Pannorna i djupa veck.
  Svårt att säga, menar man. Hon avbröt ju faktiskt sina forskarstudier, precis som Anders Borg. Är ingen teoretiker, inte filosof, och definitivt inte någon ekonomisk visionär, påpekar flera. Mycket präglad av krisen på 90-talet, noterar många. Hon kom till Göran Perssons statsrådsberedning, hans innersta krets, 1996 just när han hade lämnat finansdepartementet efter svältkurens plågsamma startfas. Mentalt satt Persson kvar på ”finansen”, till efterträdaren Erik Åsbrinks irritation. Det pratades med andra ord ganska mycket om skuldsanering i regeringskansliet Rosenbad 1996. Magdalena Andersson var 29-årig politisk sakkunnig och deltog i marginalen, men i historieskrivningen räcker det för tapperhetsmedalj.
  ”Magda”, som hon kallas, är mycket smart, det är alla överens om. Men sen?
  – Precis som Göran Persson är hon en hök när det gäller statsfinanserna. Men det gör henne också lik Anders Borg, säger en observatör.
 – Typisk ”kanslihushöger”, säger en annan, och klistrar alltså på henne begreppet som vänsterdebattörer myntade om gänget kring Kjell-Olof Feldt på 1980-talet.

Men – allt fler ekonomer börjar tycka att den svenska rädslan för att skuldsätta sig är absurd. ”Ytterligare förmögenhetsuppbyggnad är svår att motivera”, skrev Finanspolitiska rådet i våras. Kort sagt: Sparar Sverige för mycket, i stället för att satsa, i dessa dåliga tider? Var det inte just att satsa i dåliga tider, som John Maynard Keynes, Socialdemokraternas ekonomiske guru från 1930-talets krisår, sa att man skulle göra?
  – Jag har inte träffat någon ekonom som tycker att den här strama ekonomiska politiken är bra längre. De enda som försvarar det är Anders Borg och Magdalena Andersson, säger Stefan Carlén, chefsekonom på Handelsanställdas förbund.
  Nationalekonomen Andreas Bergh på Institutet för näringslivsforskning håller i princip med.
  – Just nu kommer jag inte på någon annan ekonom som har försvarat att vi ska fortsätta med överskott och driva ned den offentliga skulden under 35 procent av BNP, säger han.
  Har det här någon betydelse?
  Ja, det har det. Spelet mellan Anders Borg och Magdalena Andersson handlar mycket om vem som är mest bokstavstrogen. Göran Perssons bibelcitat ”Den som är satt i skuld är icke fri”. Efter årets höstbudget inleddes ett i grund och botten tekniskt bråk mellan Anders Borg och Magdalena Andersson om budgeteringsmarginaler, där hon hävdade att han bröt mot överskottsmålet och han i huvudsak förnekade det (”vårt budgetutrymme är närmast identiskt”). Det var om detta som tv-anklagelsen om den ”moderata idén numera om att slarva med statsfinanserna” handlade.
  – För Magdalena Andersson kanske detta är en taktik att markera mot Vänsterpartiet som har kritiserat överskottsmålet under lång tid, funderar Sacos samhällspolitiske chef Gunnar Wetterberg. Han noterar att Anders Borg har signalerat att överskottsmålet kan behöva ses över och är genuint nyfiken på vad Magdalena Andersson ska säga då.
  – ”Magda” är en konstig blandning av höger och vänster, säger en person som känner henne. Att Socialdemokraterna godtar Alliansens jobbskatteavdrag har Magdalena Andersson förklarat med att ”folk har vant sig vid dem”, efter sex år. Men i själva verket hade hon accepterat dem samma år de infördes.
  ”Att skapa ett alternativt jobbavdrag med bättre fördelningsprofil är ingen lätt uppgift – i alla fall om man vill undvika höga marginaleffekter för medelinkomsttagare”, skrev hon i ett skattepolitiskt diskussionsunderlag för Arbetarrörelsens Tankesmedja 2007.
  Karin Pettersson, politisk chefredaktör för Aftonbladet och tidigare medarbetare till Magdalena Andersson på Finansdepartementet, vet för sin del vem ”Magda” skulle likna som finansminister.
  – Jag tror hon skulle vara mest lik Anne Wibble (FP). Torr, jävligt tuff, kompetent, fokus på krav, inte så insmickrande. Martin Ådal, chef för den liberala gröna tankesmedjan Fores, är på samma linje.
  – Det är uppenbart att det i praktiken inte går att skilja Socialdemokraternas och Moderaternas ekonomiska politik åt. Jag har väldigt svårt att göra det. Jag fattar inte hur de ska kunna övertyga omgivningen om att de är olika.
  Som borgerlig sympatisör känner han sig alltså tilltalad.
  – Det bästa tecknet att hon är på rätt väg, det är när Daniel Suhonen, Lena Sommestad och Göran Greider är sura på henne. Partiets vänsterflygel, kort sagt.
  Magdalena Andersson själv ler när Göran Greider kommer på tal.
  – Det är bra att det finns spännvidd i debatten. Det tycker jag är bra.
  Att Magdalena Andersson strävar högerut är det få som bestrider, även om det sällan beskrivs exakt så.
  – Jag tror att Magdalena Andersson som finansminister skulle likna Kjell-Olof Feldt. Han började traditionellt och arbetade sig fram mot nya synpunkter, uttrycks det exempelvis av Lars Jagrén, chefsekonom på Företagarna.

Monika Arvidsson, ny utredningschef på Arbetarrörelsens Tankesmedja, är osäker om effektiviteten i en sådan strategi.
  – Hon borde börja i andra ändan och fråga ”vad vill vi socialdemokrater?”. Jag är inte så säker på att framgångskonceptet är att röra sig mot mitten för att fånga de flesta. Den som står och väger mellan S och M får alltså, om man ska tro de ekonomiska experter och debattörer som vi har talat med, söka sig till andra av politikens mer tydligt partiskiljande frågor än samhällsekonomins grundläggande spelregler – sjukförsäkringen, a-kassan eller varför inte den såriga frågan om vinster i välfärdssektorn. Magdalena Andersson själv delar inte bilden att hennes och Anders Borgs ekonomiska politik skulle vara svåra att hålla isär. Men visar ändå förståelse för att folk kan tycka så:
  – Möjligen kan den uppfattningen komma från att det på senare år funnits en samsyn om vikten av ordning och reda i statens finanser. Men efter att regeringen själv i sin höstbudget medger att den bryter mot det finanspolitiska ramverket tycker jag att skillnaden också där är tydlig.
  Hon fortsätter:
  – Vi är båda ekonomer men där upphör likheterna. Anders Borgs grundläggande idé är att ökade klyftor ska skapa incitament för människor att arbeta. Jag har en helt annan utgångspunkt, att det inte bara är moraliskt rätt att hålla ihop samhället utan också mer ekonomiskt rationellt att ta sig an gemensamma utmaningar tillsammans. Vi har helt olika syn på vilken politik Sverige behöver.

Till slut har Magdalena Andersson hittat ett hål i sin almanacka och tar emot Fönstret i sitt rum i riksdagen. En av hennes vänner har sagt att ”Magda” har en fördel av att hon är liten och späd. Omgivningen blir mindre rädd då. Inte för att hon är skräckinjagande som person, utan för att hon är så van vid makt och position. ”Hon är van att bestämma över andra”, säger en tidigare kollega. ”Det är inte så att hon använder sitt intellektuella övertag mot folk, hon är helt enkelt en maktspelare.”
  Den första maktkampen som hon minns, och vann, var när hon tillsammans med kompisarna i 1980-talets Uppsala, krävde att kommunen skulle starta ett ungdomens hus.
  – Det lyckades, och Uppsalas Ungdomens hus finns än i dag, helt och fullt styrt av ungdomar, för konserter, evenemang, konst, sport eller bara att hänga. Jag och en annan tjej blev tillsammans husets första ordföranden.
  Den politiska drivkraften förklarar hon med sin mammas ambition att alltid hålla sig uppdaterad:
  – Hon var samhällskunskapslärare och var väldigt noga med att vi skulle titta på Rapport på tv varje kväll. I början satt jag med och somnade. Men efter ett tag grundlades det politiska intresset. Jag har exempelvis starka minnen från rapporteringen om militärkuppen i Chile, 1973. Senare kom jag också att få chilenska vänner då många fick skydd i Sverige och kom till Uppsala där vi bodde.
  Vi talar om klass. Stefan Löfven kommer från ett arbetarhem i Ådalen, medan Magdalena Andersson är akademikerbarn från Uppsala och uppvuxen i ett ”fint” område som heter Norby. Inte Uppsalas Djursholm kanske, mera Täby. ”Borgerlig bakgrund”, säger jag. Magdalena Andersson ser förbryllad ut. Det är inte riktigt så hon ser på saken.
  – Min mamma är första generationens akademiker vilket har präglat henne och på det sättet vet jag vad det är att byta klass och vilken osäkerhet som kan komma med det. Jag tror att det förklarar varför jag var intresserad av andra generationens invandrare när jag forskade. Det är lite samma miljöbyte.
  Men vad är i så fall borgerlig bakgrund, invänder jag, när de allra flesta av oss har fattig landsbygd någon generation bort? Nej, det är klart, säger Magdalena Andersson. Men i SSU i Uppsala på 1980-talet var det en jättevanlig bakgrund: att vara barn till första generationens akademiker.
  Jag frågar om deras personligheter, Stefan Löfvens och hennes. Är de lika? Olika? Hon funderar länge och allvarligt, vrider på orden, är rädd att bli missförstådd.
  Stefan Löfven är den lugnaste av dem, kommer det till slut. Själv är hon något hetsigare, men skämtar också mer. Det mest slående med Stefan Löfven är hans genuina respekt för vad andra tycker, utifrån deras bakgrund.
  – Det är inte så att den egenskapen är något jag själv saknar. Men med Stefan är det så, att där outscorar han alla andra totalt, säger Magdalena Andersson.
  Ingen av dem har riksdagplats, men båda hoppas få en i valet 2014. Och hur blir relationen mellan dem om de vinner valet? Vem bestämmer?

Frågan är förstås inte oskyldig. Många anser att det är Anders Borg som avgör regeringens politik, inte Fredrik Reinfeldt.
  Kjell-Olof Feldt/Olof Palme är en annan berömd duo med omdiskuterad maktbalans.
  Magdalena Andersson som har jobbat både hos statsministern och finansministern säger:
  – Finansdepartementet och statsrådsberedningen ska vara två olika maktcenter, två olika think-tank som båda tänker på egen hand. Och när det fungerar bra så har man tuffa diskussioner men också stor respekt för varandra.
  Jag frågar om maktrelationen förändras i dåliga tider. Hon förstår först inte frågan. Håller finansen emot mera då? förtydligar jag.
  – Nej, svarar Magdalena Andersson.
  – Finansen håller emot i både goda och dåliga tider. Så ska det ju vara!

Människan Magdalena Andersson då?
  På hennes fester, berättar en som har varit på dem, syns ett nätverk av framgångsrika politiska tjänstemän från tiden då socialdemokrati representerade statsmakt i högre grad än politisk färg. De förra statssekreterarna Stefan Stern, Sten Olsson och Anna Ekström till exempel, och utredaren och LO-ekonomen Irene Wennemo.
  Men Magdalena Andersson framhåller, precis som Fredrik Reinfeldt brukar göra, hur viktiga barndomsvännerna är.
  Jag frågar vad hon läser. Med tanke på hur hånad Fredrik Reinfeldt blev på kultursidorna när han berättade att han läste Camilla Läckberg på semestern är bokfrågan extra spännande.
  För Magdalena Andersson är den brittiske författaren Ian McEwan en favorit, särskilt Försoning från 2001 som hon läste på engelska i somras. Hon gillar också konst och har ett stort friluftsintresse.
  – Jag tycker mycket om att vara ute i naturen, i Sverige, men också i Alperna. Jag har varit väldigt mycket i Alperna på sommarhalvåret, det är barnvänligt och trevligt. Man vandrar och klättrar.
  Vad är det längsta du har gått i sträck?
  – Man mäter ju inte längdmeter utan höjdmeter. I somras gick jag en sextimmarsvandring med 1 200 höjdmeter.
  Medan jag begrundar hur samma fritidsintressen hos Fredrik Reinfeldt skulle tolkas på kultursidorna – uppskattande eller som ofolklig elitism? – inser jag att det finns en person som varje socialdemokrat måste förhålla sig till och det är inte Olof Palme.
  Jag ställer frågan med stort F och Magdalena Andersson ser road ut.
  – Jag lyssnar inte på Bruce Springsteen. Däremot när jag bodde i New Jersey och gick längs floden, då snurrade The river i huvudet. Det är det närmaste jag har av relation till Bruce Springsteen. Men jag har aldrig gått på någon konsert. Och har inte för avsikt att göra det heller.

MAGDALENA ANDERSSON

Född: 1967, i Uppsala.
Familj: Bor i Nacka med maken Rickard Friberg, ekonom, och två barn.
Karriär:
• 1992–95 Forskare vid Handelshögskolan i Stockholm.
• 1996–2006 Sakkunnig, planeringschef och statssekreterare i Göran Perssons statsrådsberedning.
• 2006–2009 Rådgivare åt dåvarande S-ledaren Mona Sahlin.
• 2009–2012 Överdirektör på Skatteverket.
Aktuell: Ekonomisk talesperson (S) sedan den 23 februari i år.

---

23 SNABBA
med Magdalena Andersson

• Mitt främsta personlighetsdrag:
– Målmedveten.

• Egenskap jag tycker är viktigast hos en man:
– Mogen.

• Egenskap jag tycker är viktigast hos en kvinna:
– Mogen.

• Uppskattar mest med mina vänner:
– Att de har hängt med så länge. I kväll ska jag träffa kompisar som jag har känt i 42 år.

• Mitt främsta fel:
– Att jag är otålig.

• Min favoritsysselsättning:
– Jobba! Nej, förresten, det är inte sant. Vara med barnen. Och familjen. Sedan jobb.

• Min idé om lycka:
– Att vara med familjen en lördagseftermiddag. I trädgården.

• Om jag inte var mig själv, skulle jag vilja vara:
– Min man. För då fick jag vara med barnen

• Jag skulle vilja bo:
– I Nacka. Där jag bor.

• Om jag inte bodde i Sverige skulle jag bo i:
– USA. Om jag var under 30. Det händer något när man blir äldre, äldre européer tycker … det är ändå en annan kultur. I dag skulle jag flytta i Europa. England eller Österrike. Men det är svårt att göra karriär som kvinna i Österrike. Det är en nackdel att vara kvinna i det tysktalande Europa.

• Favoritblomma:
– Hundkex.

• Favoritfågel:
– Sädesärla. Då är det vår.

• Favroritförfattare:
– Ian McEwan. Slas skriver fantastiskt. Majgull Axelsson.

• Favorithjälte i en roman. Eller fiktion:
– Simon och ekarna. Det var den senaste vuxenfilmen jag såg. Mamman och pappan där. Karin och Erik Larsson.

• Favoritband:
– Red Hot Chilipeppers.

• Konstnärer:
– Eugén Jansson, Dan Wolgers, Christer Themptander. Gustav Karlström. Bäst av alla är Friedensreich Hundertwasser.

• Favorithjälte i levande livet:
– Stefan Löfven och Barack Obama.

• Historisk figur jag tycker sämst om:
– Alla massmördare.

• Kvinnliga hjältar i historien:
– Gro Harlem Brundtland och Ellen Key.

• Favoritmat och dryck:
– Vitkålssallad och hemmabubblat vatten. Lammgryta. Lokalproducerad äppelmust.

• Reform jag beundrar mest:
– Allmän skolplikt.

• Så mår jag just nu:
– Bra. Det gör jag jämt.

• Mitt motto:
– Man kan lära sig något nytt varje dag.

Magdalena Andersson om …

… ”Novemberrevolutionen” (avregleringen av kreditmarknaden )1985.
– En nödvändig och riktig insats. Den reglerade kreditmarknaden hade nått vägs ände.

… Valutakrisen och kronfallet 1992.
– I dag är det nog svårast att förstå varför vi i Sverige så envist höll kvar vid den fasta växelkursen. Det har fungerat rätt bra med en flytande.

… Nej till euron 2003.
– Hittills har Sverige skadats mindre av att stå utanför än vad många befarade på den tiden. Någon ny omröstning är inte aktuell.

… Finanskrisen 2008.
– Krisen uppstod för att uppumpade bostadspriser tjänade som säkerhet för centrala finansiella institutioner. Den politiska responsen har varit rimlig. Men överlag borde fler länder tillämpa det svenska förfaringssättet. Att förstatliga banker som behöver statliga pengar.