Tala är silver, göra är guld! -

Inspiration

Tala är silver,

göra är guld!

Snacka är bra, men det räcker inte. Fönstret har träffat tre som faktiskt GÖR något för att motverka rasism och underlätta för nyanlända flyktingar att lära sig svenska. Och tre som har fått hjälp på traven in i sitt nya samhälle.

AV MARIA ULLSTEN FOTO ESTER SORRI

Lina Nordstrand, 26, äter ofta lunch med en kille som kom till Sverige som flykting från Afghanistan för tolv år sedan. Han har berättat för henne hur förvånad han blev när han, som under hela sin skolgång fått höra hur duktig han var, upptäckte att hans hyfsade gymnasiebetyg inte räckte för att komma in på varken psykolog- eller läkarlinjen.

– Det som är så självklart för mig som svensk, att det krävs toppbetyg för att bli läkare, det visste han inte. Och ingen hade talat om det för honom, säger hon.

Den typen av kunskap, sådant som vi som har bott hela vårt liv i Sverige bara vet, kan vara livsavgörande för någon som har tvingats fly hit.

– För många nyanlända är det främmande att det går att lita på poliser och att myndigheter är till för att hjälpa, säger Lina Nordstrand.

Hon hade just tagit studenten när hon för sex år sedan startade bokförlaget Vilja, som sedan 2012 har gett ut 200 lättlästa böcker för vuxna som nyss har lärt sig svenska.

– Genom jobbet har jag blivit vän med flera flyktingar. I tidningen beskrivsde ofta som en homogen grupp, vilket de självklart inte är, lika lite som alla skåningar eller alla stockholmare är likadana. Och för att se människorna bakom begreppet måste man ju träffa dem. Lära känna några av dem – det tror jag är viktigt för att integrationen ska fungera.

En fråga som Lina Nordstrand ofta får är – hur gör man för att bli vän med en svensk?

– Varje gång blir jag så ledsen. Att det ska vara så svårt! Jag har många i min omgivning som bara umgås i väldigt homogena kretsar.

Samtidigt vill många hjälpa till – men vet inte hur. Därför har Lina Nordstrand tillsammans journalisten Malin Eirefelt skrivit Lilla integrationshandboken som kom ut i våras. Här finns konkreta tips, såsom att kontakta ABF eller närmaste bibliotek för att vara med på ett språkkafé dit nyanlända kommer för att träna sin svenska.

Efter att ha läst professor Jesper Strömbäcks bok Utan invandring stannar Sverige (Volante förlag) är Lina Nordstrand övertygad om att det även finns ekonomiska skäl till att få integrationen att fungera. Både för att det behövs fler anställda i vården för att ta hand om en åldrande befolkning. Och för att svenska företag ska klara sig i den globala konkurrensen.

– Någon har sagt att lika barn kanske leka bäst, men olika barn hittar på nya lekar. Och att många svenskar talar arabiska och behärskar den arabiska kulturen är inte ett problem – det är en tillgång.

Basketspelarna

”Det blev mitt jobb attslussa in henne i laget”

GULDA QASO
Ålder: 20 år.
Familj: Tre syskon, mamma och pappa.
Gör: Pluggar till sjukhusfysiker.
Bonus med basket: ”Jag har fått gå många kurser i ledarskap och lärt mig ta ansvar för ett lag.”

”När Maroua kom var jaglagkapten så var det mitt jobb att slussa in henne i laget. Hon hade det tufft, då var hon den enda nybörjaren och hon kunde ingen svenska, så en del blev irriterade.I början pratade vi engelska, men hon ville hela tiden lära sig svenska, både grammatiken och uttalet. Jag är så imponerad av att hon lärdesig så snabbt! Jag tror det är en fördel att basket är en lagsport, man är fem på plan och då måste man kommunicera med varandra hela tiden. Vi blev kompisar på Facebook och nu är vi vänner, vi ses nästan varje dag.”

MAROUA ZAHER
Ålder: 20 år.
Familj: Två småsyskon, mamma och pappa.
Gör: Går sista året i gymnasiet.
Bonus med basket: ”Jag har fått se många svenska städer när vi åkerdit och spelar cup. Och så har jag representerat Sverige utomlands, när vi spelade i Berlin.”

”När jag kom till Sverige hade jag aldrig spelat basket, men jag har alltid velat göra det. Jag hittade Huddinge Basket på nätet och ringde till coachen som sa ”kompå nästa träning!” Jag har tränat friidrott tidigare, men jag gillar lagkänslan i basket. Och basketen blev jätteviktig för min svenska, jag lärde mig hur ungdomar uttrycker sig. Gulda var lagkapten och såg till att jag kom in i laget. Nu är vi jättenära kompisar.”

Föräldrarna

”Här spelar det ingen rollvar man kommer ifrån.”

KATARINA RADULOVIC
Ålder: 20 år.
Familj: Man och sonen Adrian, nio månader.
Gör: Föräldraledig, ska börja plugga ekonomi.
Bonus med Svenska med baby: ”Att utbyta erfarenheter med andra föräldrar.”

”Jag har bara bott i Sverige iett år och en granne tipsade om Svenska med baby. Jag ville gärna träna min svenska och gick dit. De frågade om jag ville bli ledare och det ville jag gärna. Nu träffas jag och Elina innan, för att planera vilket tema vi ska prata om nästa gång. Jag har lärt mig att man som nysvensk måste försöka prata med andra, även om man inte är så bra på svenska. När andra mammor hör att jag vågar, så vågar de också.”

ELINA BODIN
Ålder: 38 år.
Familj: Man och två söner, Ison och Jack, fem månader.
Gör: Läkare.
Bonus med Svenska med baby: ”Det sociala.”

”Svenska med baby är somen öppen förskola, där föräldrar från olika bostadsområden träffas. Jag vill gärna bli ifrågasatti mina tankegångar. Om man bori en homogen förort som vi gör,och bara pratar med de sina – det tror jag är farligt. Här är barnen är det gemensamma och då spelardet ingen roll var man kommer ifrån. Det intressanta är: Hur sover ditt barn, hur gör du med maten? Hierarkin i samhället slås lite sönder. Om du har fått det att funka med läggningen spelar det ingen roll om du är professor eller städare. Plötsligt möts man.”

Kafé-kompisarna

”Det ger perspektivpå ens eget liv.”

PER-ERIK ÖHRN
Ålder: 70 år.
Familj: Partner Lars och hunden Kaspar.
Gör: Pensionär, tidigare operachef.
Bonus med språkkafé: ”Att det nästan varje vecka är någon som ropar ’Hej, Per-Erik!’ när jag åker tunnelbana. Det hände sällan tidigare.”

”För ett år sedan, när det komså många flyktingar, funderade jag liksom många andra om det var något jag kunde göra. Då hörde jag talas om att ABF hade ett språkkafé. Jag gick dit och nu leder jag en grupp, vi ses varje onsdag. Det är stimulerande, många av de som kommer dit är i 20- och 30-årsåldern och det är roligt att få möta både andra kulturer och andra generationer. När de berättar hur de har flytt genom öknar och över Medelhavet så blir jag tårögd, men jag kan ändå inte förstå hur det känns. Det ger perspektiv på ens eget liv.”

AHMED IBRAHIM
Ålder: 36 år.
Familj: Delar lägenhet med sin morbror.
Gör: Studerar svenska.
Bonus med språkkafé: ”Jag får träffa människor från andra länder och kulturer.”

”Min morbror tog med mig till ABF, han visste att de hade språkkafé. Jag går på svenska för invandrare och har bra lärare, men jag vill träna mer svenska. Nu har jag börjat sjunga i ABFs kör också. Per-Erik är väldigt duktig att sjunga, men jag har inte sjungit tidigare. Vi sjunger gamla svenska visor som Vem kan segla förutan vind. Ibland åker vi på utflykt med kören och spelar minigolf, eller badar. Per-Erik och jag träffas också utanför ABF, för att fika och prata. Han är väldigt snäll och hjälpsam.”

Fönstret