Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Inspiration

Länge leve bokslukarna

Att läsa är inte bara härligt. På svenska fängelser uppmuntras läsning som ett sätt att bryta machonormer och minska risken för återfall i brott. Fönstret har träffat tre personer som tycker att böcker gör livet roligare – och en kriminalvårdare som vet att godnattsagor kan förändra liv.

När jag var liten var man värsta nörden om man läste. Här inne behöver jag inte skämmas.Så säger en av de interner på Skänningeanstalten som intervjuas i en artikel i senaste numret av Kriminalvårdens tidning Krim om hur manlighetsnormen kan vara ett hinder och läsningen ett medel för att bryta destruktiva mönster.

Skänninge är en nitton svenska anstalter där interner kan få läsa in godnattsagor på cd, som de sedan skickar till sina barn.

– Flera klienter berättar att deras barn tagit med sig sago-cd:n från pappa överallt, att de lyssnat på den tillsammans med kompisar. De är stolta och vill berätta att det har pappa gjort för mig, säger Håkan Löfqvist.

Han är kriminalvårdare på anstalteni Skänninge och gruppledare för satsningen Sagor inifrån och föräldragrupper. Deltagarna träffas sex gånger för att träna sig på att läsa högt. En bibliotekarie kommer med förslag på sagor och en dramapedagog tipsar på vad man kan tänka på innan man spelar in.

– Många har en hårdare fasad för att överleva här inne. Men i föräldragrupperna klär de av sig den ganska snart. Här är det barnen som är i fokus och de intagna blir väldigt engagerade, säger han.

Håkan Löfqvist beskriver det som att det blir helt andra personer han möter i sagoläsningsgruppen jämfört med dem han träffar i andra sammanhang på anstalten.

– Annars kan de kanske glamorisera sitt kriminella liv, men inte här. Här är de föräldrar och alla sätter ord på att de inte vill att deras barn ska leva deras liv. Tanken på barnens framtid kan motivera dem till att bryta mönster.

Målet är att papporna ska få bättre kontakt med sina barn och fortsätta läsa för dem när de kommer ut. En av dem som intervjuas av tidningen Krim är Mattias som avtjänar ett straff på Skänningeanstalten och är pappa till en dotter på fem år.

– Jag vet att det kommer att hända. Jag kommer att sitta på hennes sängkantoch läsa om prinsessor, släcka lampan och säga god natt, säger han.

Utanför murarna driver ABF sedan 1999 i samarbete med flera fackförbund satsningen Läs för mig, pappa! Målet är att få fler män i LO-kollektivet att läsa högt för sina barn. Handledningen till dem som vill leda utbildningen för pappor inleds med ett citat ur den amerikanske författaren Paul Austers bok Att uppfinna ensamheten:

”Det sägs att en människa skulle bli vansinnig om hon inte kunde drömma om natten. På samma sätt kommer ett barn som aldrig fått lov att träda in i fantasins värld aldrig att komma till rätta med den verkliga. Ett barns behov av sagor är lika grundläggande som dess behov av mat och det ger sig tillkänna på samma sätt som hunger gör. Berätta en saga, säger barnet. Berätta en saga. Berätta en saga, pappa, snälla.”


  

Harry Potter-nörden

”Jag fick en bild av att det var coolt att läsa mycket”

Irmelin Boding
Ålder: 14 år.
Familj: Föräldrar och storebror.
Gör: Går i åttan.
Bonus: ”Jag reste till London för att vara med när tusentals Harry Potter-fans samlades den 1 september 2017, den dag då Harrys son ska ha börjat på trollkarlsskolan Hogwarts.”

”Mina föräldrar läste Harry Potter för mig när jag var liten och när min storebror började läsa böckerna själv, ville jag också göra det så jag lärde mig läsa mycket fortare än jag hade gjort annars.Jag var bara åtta nio år när jag hade lästa alla sju Harry Potter-böckerna. Det gjorde att jag fick en bild av att det var coolt att läsa mycket ochnu läser jag en bok i veckan. Både ungdomsböcker och gamla engelsk litteratur som Jane Austen och Arthur Conan Doyle. När jag läser går jag in i en annan verklighet ett tag, jag kan börja tänka som författaren skriver. Jag läser också mycket fan-fiction, det är Harry Potter-fans som fortsätter på historien, skriver om eller lägger till saker som inte har hänt i böckerna. Jag är med i en Harry Potter-klubb i Uppsala, fast jag bor i Stockholm, så åker jag dit och går på fester där vi klär ut oss till våra favoritkaraktärer. Då går vi runt och beter oss som den vi är utklädd till. Senast var jag Narcissa Malfoy, hon är mamma till en av Harry Potters klasskompisar och väldigt underskattad. Hon är cool och modig, hon ljuger för att få stopppå kriget och rädda sin son. Det är kul att diskutera Harry Potter med andra nördar, vi börjar alltid med det. Men sedan glider vi in på annat, som politik. Jag har fått många nya vänner, människor jag aldrig hade träffat annars.


 

Boklyssnaren 

”Jag kopplar bort allt annat när jag lyssnar på en bok”

Mikael Balkhag
Ålder: 48 år.
Familj: Fru.
Yrke: Snickare.
Bonus: ”Jag har blivit bättre på engelska.”

”Jag är dyslektiker så det varen gudagåva när jag upptäckte ljudböcker. Att läsa en bok ger så mycket mer än att titta påen film. Jag har försökt läsa böcker, men det blir bokstav för bokstav, så det är inte mödan värt. Det var min fru som tipsade mig att jag kunde testa att lyssna på böcker och jag lyssnade på den brittiska deckarenI am pilgrim och fastnade direkt. Det är ju så avkopplande, jag kan koppla bort allt annat. Sedan försökte jag med svenska böcker, men det klarade jag inte av. Jag tappade koncentrationen med en gång. Så nu lyssnar jag bara på engelska, då måste jag skärpa mig lite mer för att förstå och hänga med. Jag brukar lyssna hemma, när jag lagar mat eller på semestern när jag ligger i en solstol. Ibland kör jag på jobbet också, när jag håller på med något monotont, som att skruva en hel vägg. När jag ska räkna på vinklar och sånt får jag pausa boken. Jag gillar spännande böcker, det måste hända något ganska direkt som gör att jag vill fortsätta lyssna. Just nu håller jag på att lyssna igenom alla Stephen Kings böcker, han har ju skrivit ganska många. Jag märker när vi är utomlands på semester att min engelska har blivit bättre, jag har ju snappat upp både ord och uttryck och fått mycket bättre uttal.”


 

Bokcirkeldeltagaren

”Det blir särskilt roligt om vi har olika upplevelser av samma bok, när vi tycker olika”

Åsa Fagerlund
Ålder: 51 år.
Familj: Man och tre barn.
Yrke: Danskonsulent.

Bonus: ”Jag har blivit bredare i mitt läsande, jag läser böcker jag själv inte skulle ha valt.”

”En bokcirkel ska vara lust-fylld, utan krav. Om någon inte har läst boken så kan man komma ändå, ingen dömer dig. Men några regler har vi – den som börjar prata om en bok får intevara för negativ. Då blir det svårtatt fortsätta, det blir liksom ingen diskussion efter det. Ofta börjar vi med själva läsupplevelsen – om var vi läst boken, om det gick lätt eller trögt att läsa. Det blir roligare att prata då, om man styr upp lite så att det inte bara handlar om boken var bra eller dålig. Ibland pratar vi om omslaget, vad ger det för bild, passar det till boken eller inte? Andra gånger kan vi prata om hur män och kvinnor framställs, om vilka miljöer som beskrivs eller hur språket är. Det blir särskilt roligt om vi har olika upplevelser av samma bok, när vi tycker olika. Vi kan ha sett helt olika saker i samma bok. Om jag inte har gillat boken och någon annan har en positiv upplevelse kan jag tycka att boken växer och blir mer intressant för mig. En bok kan bli mer minnesvärd när vår diskussion om den blir bra.”

Publicerad i nummer 1 2018