Med Luther på axeln
Martin Luther sägs hålla ett stadigt öga på att vi sköter våra plikter. Men framför allt är det en annan sak han gett oss, menar Fönstrets STIG-BJÖRN LJUNGGREN inför nästa års 500-årsjubileum av Luthers religiösa revolution: tron på att det är vi själva, ingen annan, som bäst vet hur vi ska leva våra liv.
AV STIG-BJÖRN LJUNGGREN
Martin Luther
När: Den 31 oktober 1517.
Varför: För att det var den dagen han stegade fram till porten av Slottskyrkan i hemstaden Wittenberg och spikade upp sina 95 teser om hur den katolska kyrkan borde reformeras, en handling som räknas som starten på splittringen av den katolska kyrkan mellan påven i Rom och en ny reformerad kyrka i bland annat England och Sverige.
Vi brukar lite ironiskt säga att Luther sitter på vår axel och suckar att vi borde jobba mer, städa bättre, sköta våra plikter mer troget, samt tvätta bilen, snyta barnen och ringa till gamla mamma. Vad menar vi egentligen med detta? Och hur kom det sig att denne Luther hamnade på vår axel?
Först några elementära fakta om Martin Luther (1483–1546): Han var munken som år 1517 författade ett dokument som kritiserade den mäktiga katolska kyrkans korruption och förfall. Efter att han spikat upp sina teser på kyrkporten i sin hemstad Wittenberg, spreds dessa med hjälp av den nyuppfunna tryckpressen och därmed startades den process som ledde till kyrkans splittring i katoliker och protestanter, revolter, krig, kapitalism och andra minst sagt omfattande samhällsförändringar.
På flera sätt har således Luther påverkat oss. Han lade grunden för en reformerad kyrka som inte blandade sig i statens affärer på samma sätt som i många andra religioner. På så vis kan man säga atthan påverkade dagens skilsmässa mellan kyrka och stat.
Det mest centrala är förstås att han såg förhållandet mellan Gud och människorna som en privatsak. Och gav oss medel att förverkliga det. Den listige Luther översatte skriften från latin till vanlig folklig tyska. Och lät författa instruktionsböcker om så folk själva kunde förrätta gudstjänst. Han avskaffade prästen som mellanhand. Vi fick själva ansvaret att genom Bibeln uttolka vad som var Guds mening. En ren revolution, och något oerhört för den katolska kyrkan, som var van vid att ha all makt över hur Guds ord predikades för kreti och pleti.
Luther satte oss, sannolikt mot sin vilja, på det sluttande plan som fört oss dit vi är i dag – när vi som suveräna individer själva vill bestämma vad som är livets goda. Vi gifter oss både en och två gånger med vem vi vill, väljer yrkesinriktning och flyttar utan att fråga någon storpappa om lov.
Med Luther etablerades individualismen – och därmed även narcissismen. Därmed fick vi också av Luther något annat. Nämligen ett ansvar för vår egen lycka och välgång. Med flit och skötsamhet kommer framgång. Om Gud vill. Eller som skolan förr lärde ut: ”Lyckan kommer, lyckan går, den Gud älskar lyckan får.” Vi ska äta vårt bröd i vårt anletes svett. Och hoppas på nåden.
Luther var en stor ande. Därför blir han också en mångtydig man. De stora tänkarna kännetecknas nämligen inte bara av att de kan tolkas på olika sätt, utan också av att deras uttolkare uttolkas. Så är det med Jesus, Marx, Strindberg och Ingmar Bergman.
Ta det där med det lutheranska skötsamhetsidealet. Martin Luther tog sig gärna själv en pilsner, och hans sexualsyn var vällustig och har till och med tolkatsi hbtq-termer. Vilket är långt ifrån det vi vanligtvis förknippar med sträng lutheransk återhållsamhet, med händerna på täcket och ångest över skamliga tankar.
Det är också detta vi kan förvänta oss inför det kommande lutheranska jubelåret 2017. Varje uttolkning av Luther kommer att följas av en alternativ tolkning. Mitt i allt detta kommer Luther att sitta på vår axel och viska i örat: DU har ansvar för att själv bestämma vilket duska tro på ...
