Från häxkvastar
till JAS-plan
Kunskap ger framgång, om det är de flesta överens. För Sveriges del togs det första kunskapslyftet när några kloka bland de mäktiga drog slutsatsen att färre häxor visade sig i de byar där folk kunde läsa …
AV STIG-BJÖRN LJUNGGREN
Sverige blir en kunskapsnation
När: 1600-talet och framåt.
Varför: För att de styrande upptäckte att ju fler som kunde läsa – desto färre häxor anmäldes i byn!
När häxprocesserna grasserade i Sverige på 1600-talet visade det sig att några socknar inte drabbades av farsoten. Av någon anledning hade befolkningen i just vissa byar inte smittats av häxhysterin. Förklaringen visade sig vara att folk på dessa ställen – på grund av en framsynt insats från kyrkan – var läskunniga.
Makthavarna drog slutsatsen att det var en bra framtidssatsning att försöka vaccinera folk från vidskepelse. Under kommande århundrade höjdes därför ambitionerna för att sprida läskunnigheten hos svenska folket. Kyrkan bedrev allt ivrigare undervisning. Husförhören blev ett slags dåtida nationella prov.
Svenska folket blev därför en befolkning som var läskunnig redan på 1700-talet. Det var unikt i världen. Och när sedan folkskolan genomfördes över hela landet efter riksdagsbeslut 1848 lärde sig folk också att skriva. Därmed lades grunden för det svenska kunskapssamhället.
De backstugesittare och torparbölingar som flyttade in till bruksorterna när landet industrialiserades på 1800-talet var därför rätt väl rustade. Såväl för att ta sig an kvalificerade arbetsuppgifter som för att bedriva eller ta del av folkbildande verksamhet på fritiden.
Länge var också Sverige ett av de mest välutbildade länderna i världen, med såväl en imponerande topp som unik bredd. Analfabetismen utrotades och landet begåvades med snilleindustrier, som Gustaf de Levals mjölkseparator och Sven Wingquists kullager.
Och så fick vi förstås ett Nobelpris att dela ut.
På den tiden hände det inte bara att svenskar begåvades med kemi-, medicin och fysikpris. Till och med i riksdagen satt det blivande Nobelpristagare, som Gunnar Myrdal och Bertil Ohlin.
När det gäller den framgångsrika svenska exportindustrin så tar vi för givet att den baserar sig på ett brett kunnande, en mobilisering av begåvningsreserven som skolan utgör. Men det är inte alltid vi gör den uppenbara kopplingen mellan processindustrins surr och mobiliseringen av hjärnor. Tankefiguren finns kvar om hur vi hänger av oss huvudet i omklädningsrummet och går ut till maskinerna.
Ta textilindustrin. Vi förknippar den med stora symaskinssalar och 70 000 anställda i mitten av 1900-talet. Och att dessa sköljdes bort i den stora strukturomvandlingen på 1970-talet. Men faktum är att även om det bara finns ett par tusen anställda kvar så utgör de fortfarande en imponerande exportnäring, större än såväl klassisk järnmalm som nytillkommen musikexport. Kunskapen utvecklas inte minst vid Textilhögskolan i Borås. Med hjälp av smarta tyger, specialfibrer och andra högteknologiska textilier håller sig Sverige framme. Vi konstruerar, andra syr.
Således: Vi kan säga att häxprocesserna förde det goda med sig att Sverige blev en kunskapsnation. Som kan exportera stridsflygplan till hela världen. Eller – om det inte känns så bra att vi säljer Jas till andra länder – byt ut planen mot högteknologiska strumpor som håller fötterna på Mount Everest-bestigare varma. Inte illa det heller.
