Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Förr

Den svenska

byråkratins fader 

”Åh vad byråkratiskt!” säger vi, utan att tänka på att det är just byråkrati som har byggt landet. Och mest av alla byggde Axel Oxenstierna, krigarkungen Gustav II Adolfs civila supertjänsteman.

Axel Oxenstierna
när: 1583–34 (riksråd 1609–34)
Varför: För att han blev den svenska byråkratins fadersfigur.


Stig-Björn LjunggrenAtt hata byråkrati är lika självklart som att hata mygg eller punktering på motorvägen. Men nästan alltid när vi använder ordet byråkrati gör vi det utan eftertanke. Ty det som utmärker moderna samhällen är just den byråkratiska processen. Att de har en fungerande administration, en förvaltning.
I begynnelsen var nämligen Sverige ett land som styrdes av slumpen, maktens personliga nycker och lokala småpåvars kleptokratiska oföretagsamhet.


Det var först när
byråkraternas storpappa, Axel Oxenstierna, klev in på scenen på 1600-talet som det blev ordning. Denne store svenske statsman byggde myndigheter och satte regler för hur beslut skulle fattas i vårt land. Inget av det yviga som hans chef, krigarkungen Gustav II Adolf, uträttade på slagfält och i den internationella politikensförhandlingsbord, hade varit möjligt om inte Axel Oxenstierna på hemmaplan hade sett till att landets civila byggstenar fungerade så pass bra i vardagen.
Oxenstierna var klar i analysen: utan en effektiv och rationell byråkrati kan ett land inte häva sig ur fattigdom och elände. Och han skapade grunden för det som så småningom skulle bli en jämförelsevis mycket hygglig svensk förvaltning.
Ändå talar vi som sagt skit om byråkraterna. Trots att de har byggt landet lika mycket som stabbläggare och förskolelärare. Vi förknippar byråkrati med tjänstemannavälde, krångel, blanketter, paragrafrytteri, väntan och obegripligheter.
Men. Byråkrati betyder egentligen att tjänstemän konsekvent ska tillämpa lagar och regler som de folkvalda beslutat om. Byråkraten ska agera på saklig och opartisk grund. Alltså ska det vara fakta som talar, inte känslor. Byråkraten ska heller inte ta ställning utan vara neutral.


Glöm alltså att byråkrati
skulle följa ”sunt förnuft”. Byråkrati är iskallt regelstyre. Ty byråkratins själ är just den konsekventa tillämpningen. Det ska i förväg gå att veta hur beslutet kommer att bli för den som exempelvis söker bygglov, uppehållstillstånd eller förhandsbesked på skattesatsen. Ditt eller grannens bygglov ska inte hänga på vad den enskilde byråkraten anser att det är sunt förnuft eller inte med en 30 centimeter bredare veranda. Ditt eller din grannes bygglov ska inte heller hänga på hur många tårar du eller din granne fäller på bygglovsbyråkratens tjänstebord. Hon ska besluta efter reglerna, inte efter vem av de inblandade som blir mest glad eller ledsen.
Byråkratin har ställts mot den enskilda lilla människan i fantastiska böcker av Franz Kafka och som i Joseph Hellers Moment 22.


Och visst, jag kan inte
förvänta mig att du ska jubla över byråkratins förträfflighet när du fått en p-bot efter att ha stått 7 cm för nära nästa korsning. Men ägna då trots allt en liten tanke åt den högaktuella krisen i Grekland. En kris som delvis handlar om just om vad som händer när ett lands byråkrati inte klarar av grundläggande delar av sitt uppdrag, som till exempel att samla in de skattepengar, eller p-böter, som de folkvalda har beslutat att den ska.


Stig-Björn Ljunggren, doktor i statsvetenskap som skriver om händelserna som formade Sverige i varje nummer av Fönstret.

Fler av Stig-Björn Ljunggrens artiklar i tidningen Fönstret: