Hoppa till huvudinnehåll

Fönstret Fönstret

Film och TV

Dokumentärfilm

– nu på en bio nära dig

Dokumentärfilmen är het. Allt fler ser dokumentär på bio och svenska filmare röner framgång med sina personliga berättelser och uttryck.

Dokumentärfilmen har länge levt med en lite trist krisstämpel: det finns inga pengar, Sveriges Television har sparkat sina fil-mare, Dramatiska institutet skrotade sin dokumentärutbildning (nu är man tillbaka, men signalen om en tuff bransch gick fram), dokumentärfilmare käkar nudlar och intecknar regelbundet sitt hem. Och visst ligger det en del i allt detta.
Samtidigt har SVT fortfarande Tom Alandh på sin lönelista. Han fortsätter att göra dokumentärer i världsklass som når den breda public servicepubliken. Och den svenska dokumentärfilmen har tagit plats i biografernas mörker. Där inne har allt fler besökare upptäckt att vital dokumentärfilm kan vara väl så spännande som klassisk spelfilm.
Inte minst det sista är intressant. Iranskfödda Nahid Persson slog nyligen svenskt publikrekord med sin Drottningen och jag som har lockat fler besökare än någon annan svensk dokumentär de senaste trettio åren. Fyrtiotusen biobiljetter såldes och filmen gick upp i över åttio städer i Sverige. Nästan lika många biobesökare har sett Anders Wahlgrens fina Sigrid & Isaac, om konstnärerna Sigrid Hjertén och Isaac Grünewald.
Men de här titlarna visar inte bara att svensk dokumentärfilm är framgångsrik. Filmerna är också goda exempel på hur dokumentären som form har utvecklats och i dag ofta erbjuder både underhållning och ett personligt uttryck, som innebär att filmerna gör sådant vi kanske inte förväntar oss av dem.

Så Här:
I Sigrid & Isaac ger skådespelarna Gunilla Röör och Philip Zandén, utan att synas i bild, röst åt de två konstnärerna till ett flöde av gamla svartvita familjefoton, filmbilder från Paris och parets färgstarka tavlor. Och i stället för en mer konventionell dokumentär om Farah Diba blir Drottningen och jag en mycket personlig berättelse om den osannolika vänskap som växer fram mellan Nahid Persson, som deltog i motståndet mot shahens diktatur, och kvinnan som blev hustru till shahen av Iran.
Några av dessa filmer har visats inom ramen för SVT:s Doxsatsning – tisdagskvällar 22.00 – men i huvudsak väljer SVT i år att lyfta fram de främsta internationella dokumentärerna. Den 25 maj visas till exempel Oscarsnominerade The most dangerous man in America, om Daniel Ellsberg som slog larm om verklighetens krig i Vietnam.
Och i höst fortsätter Dox med årets Oscarsvinnare The cove, en film om slakt på delfiner, liksom med fjolårets Oscarsvinnare Man on wire om Phillipe Petit, fransk tokstolle som 1974 spände en vajer mellan taken på tvillingtornen i New York och vandrade över. Garanterat crazy.
Precis som dokumentärer kan vara nuförtiden.