Debatt
DÄRFÖR MÅSTE LARS VILKS FÖRSVARAS
Religion är åsikter, och inte något medfött. Därför måste en människas religion alltid kunna kritiseras, utan att detta ses som en kränkning. Det skriver Nalin Pekgul, ordförande för det socialdemokratiska kvinnoförbundet.
När konstnären Lars Vilks skisser av Muhammed som rondellhund publicerades 2007 sade min mamma att han var rasist och islamofob. Jag sade ilsket emot att hon inte kunde anklaga varenda människa som kritiserade islam för att vara islamofob. Tyvärr skulle jag senare upptäcka att min mamma hade rätt.
Våren 2010 deltog jag i ett tv-samtal om yttrandefrihet med Lars Vilks, med anledning av de hot som hade riktats mot honom. Då insåg jag vad han innerst inne tyckte om oss muslimer. Yttrandefrihet förutsätter emellertid att även en islamofobisk pajas som Lars Vilks måste försvaras.
Veckorna efter tv-samtalet provocerade jag andra muslimer med att säga att om jag själv var tidningsutgivare och någon med hot försökte få mig att avstå från att publicera en rondellhund eller något annat som ansågs kränkande skulle jag inte tveka en sekund att publicera eländet. Ingen ska tystas med hot om våld!
Jag är positivt överraskad att så många ser denna tydliga koppling. Även om få verkar gilla rondellhundarna inser de flesta som kommer till tals i medierna att de måste försvara en människa som utsätts för hot. Det tråkiga är att Europa i övrigt inte talar med lika tydlig röst när det gäller yttrandefrihet.
I Storbritannien försökte den förre brittiske premiärministern Tony Blair få igenom ett lagförslag som skulle jämställa religion med ras när det gäller hatbrott. Lagförslaget stoppades till sist av lorderna i överhuset. Detta hände strax innan det förra parlamentsvalet i maj 2005.
Efter valet skrev inrikesministern ett brev till ledarna för de muslimska samfunden och bad om ursäkt för att lagändringen inte antogs, men lovade samtidigt att driva frågan vidare.
Debatten med Lars Vilks gav mig anledning att gå tillbaka till en samling artiklar om identitet och religion som anknyter till debatten om det brittiska lagförslaget. I boken ”Free expression is no offence” samlade brittiska Pen-klubbens ordförande Lisa Appignanesi texter i ämnet från en rad kända intellektuella. Utgångspunkten för författarna är att yttrandefriheten försvarar individens rättigheter.
En fråga som tas upp är om man kränker en människa om man kritiserar hennes religion?
Författaren Monica Ali hävdar det är viktigt att göra en åtskillnad mellan tron och den som tror. Hatiska uttalanden om judar eller svarta kränker individen. Man har ingen möjlighet att komma undan eftersom det är en grupptillhörighet som man själv inte kan välja. Men även om många människor identifierar sig med sin religion är religion ändå åsikter.
Jag håller med om detta. Kränkande uttalanden mot kristna eller muslimer riktas mot ett religiöst samfund. Som individ kan jag välja att stå utanför. Om religionen är mer än en privat angelägenhet, vilket den ju blir när de religiösa samfunden hävdar att den ska ha en plats i samhället, måste åsikterna kunna ifrågasättas i en öppen debatt.
Ett viktigt påpekande i boken är att religiösa samfund, vare sig de är muslimska eller kristna, är hierarkiskt uppbyggda. Ledarna är ovana att möta kritik, skriver författaren Moris Farhi. Försvar för yttrandefriheten blir viktigt även ur denna aspekt, nämligen som ett medel att stärka individernas ställning inom de religiösa samfunden. Inte minst vi muslimer i Sverige och Europa behöver yttrandefriheten för att försvara oss mot intolerans och mot de religiösa ledarnas anspråk på makt.