HAN HITTAR SIN EGEN KUNSKAP
För lite och för dåligt. När Gorki Glaser-Müller letade kunskap om vj:ing insåg han att den knappt fanns. Så han bestämde sig för att lära genom att göra. Lösningen blev en cirkel.
Han ville veta mer, lära och utvecklas. Men att hitta kunskap om en ny och än så länge ganska smal konstform som vj:ing var inte alldeles enkelt. vj står för video jockey, och en vj jobbar på samma sätt som en discjockey
men med rörliga bilder i stället för cd-skivor och låtar.
Gorki Glaser-Müller tog det som stod till buds och dammsög internet på vj:ing, lärde om det han hittade, men ville ha mer. Detta är anledningen till att det i dag finns en vj-cirkel i Göteborg.
– Det var både irritation och inspiration som skapade cirkeln. Jag längtade efter mer kunskap. Den jag såg var så irriterande dålig att det sporrade mig att försöka göra bättre, säger Gorki Glaser-Müller.
Nu samlas åtta cirkeldeltagare två gånger i veckan för att lära av varandra.
– Den samlade kunskap som vi har är intressant. Vi är bra på olika saker och det gäller att hitta ett sätt där allas kompetens kommer till sin rätt. För att cirkeln inte ska bli spretig gäller det att anpassa kunskapsnivån och hitta en nivå som är givande för alla, och hittills har vi därför lagt mycket tid på att strukturera cirkeln, säger Gorki och tillägger att just strukturerandet kan bli aningen kaotiskt ibland.
– Men kaos kan vara bra för kreativiteten, säger Gorki Glaser-Müller.
I dag används vj-ing mestadels på konserter och klubbar, men han tror att konstformen är på frammarsch. När han berättar om var och hur vj:ing kan användas i framtiden är det inte utan att man ser en växande marknad framför sig:
– Den rörliga bilden har en otrolig kraft – tänk bara på vad som händer om du sitter i ett samtal och tv:n är på.
Än så länge är vj:ing i sin linda i Sverige. Det finns några professionella vj:ar som jobbar på klubbar och med rörlig grafik, men det finns intresse från flera håll och statusen är på väg att höjas.
Gorki ger exempel på områden där rörliga, konstnärliga bilder kan komma att bli allt vanligare: på idrottsarenor, i affärer, i företagspresentationer.
Vad blir framtidens pausfågel? Vilka visuella pausfåglar finns? Den rörliga bilden kommer att bli mer närvarande på många olika platser. Och om folk ska orka titta är det ju bra om någon med konstnärlig ådra är inblandad i produktionen.
Gorki Glaser-Müller har just denna konstnärliga ådra. Så har han också två kreativa utbildningar på sin meritförteckning: Teaterhögskolan i Malmö och Högskolan för fotografi och film i Göteborg. Han arbetar som filmregissör, manusförfattare och skådespelare, och undervisar på filmhögskolan och Beckmans designhögskola, men hjärtat klappar lite extra för folkrörelser och folkbildning.
Som trettonåring kom han till Sverige från Chile och chilenska kulturföreningar fanns i hans närhet under uppväxten.
– Jag blev tidigt invigd i folkbildningstanken och gillar den.
I dag är tanken att cirkeln ska resultera i att en bredare publik får ta del av deltagarnas rörliga bilder.
– Vår plan är att intressera människor under två–tre dagar i sträck, dela in dem i grupper, ge dem kameror, låta dem skapa, och sedan visa deras bilder.
Har då cirkeln fött honom med den vj-kunskap som han hungrade efter?
– Både ja och nej. Inlärningskurvan är fascinerande – när man lär sig, inser man hur mycket mer det finns kvar att lära. Kunskap är som en bottenlös brunn. Min främsta lärdom hittills är nog pedagogiken och handledningen. Där har jag lärt mig att man aldrig kan vara tydlig nog, att man måste ha tålamod och att jag inte kan rusa på för mycket, även om jag alltid vill att allt ska hända på en gång.
CIRKELLEDAREN: GORKI GLASER-MÜLLER
Ålder: 36 år.
Bor: I Göteborg.
Gör: Regissör, manusförfattare, skådespelare, lärare, cirkelledare.
- – Högst på listan står lusten att göra något av övertygelse.
- – Vissa människor är generösa med sin kunskap, andra är snåla. Det lönar sig inte att snåla.
- – Som ledare ska man föregå med gott exempel. Kom i tid och var förberedd!
- – Folk behöver uppmuntran och glädje så jag försöker skapa en skön stämning.
- – Självdistans funkar. Jag skrattar åt mig själv när jag gör bort mig, vilket kan väga upp att jag ibland uppfattas som sträng.
- – Jag vill inte att folk ska sätta sig ner med inställningen ”Lär mig!”. Andra kan mer än jag om vissa saker. Vi ska lära varandra. Då blir jag bättre och får mer att ge tillbaka.
CIRKEL JAG MINNS
– På en festival för elektronisk konst, skulle vi göra en artistpresentation på ABF. Vi kom till en sal utan gardiner och insåg att vi skulle få projicera våra bilder på en vägg i ett rum där ljuset flödade in. Min första tanke var ”Dåligt!”, men det gällde att hålla modet uppe och hitta en lösning. Folk kom i gång, fick idéer till lösningar och på en kvart fixade vi ändå rummet så att det blev bra i slutänden. Det var upplyftande att vi så snabbt gjorde bästa möjliga av situationen.