DROTTNING UTAN LAND

Två försök. Två misslyckanden. Gudrun Schyman är en av landets mest karismatiska politiker. Men hennes nya försök att ta sig in i maktens finrum har hittills inte givit resultat. Feminismens drottning saknar fortfarande ett land att styra.
Nu laddar hon för riksdagsvalet 2010. Ska det bli tredje gången gillt? Fönstret bad den erfarne politikreportern Anders Jonsson att ta reda på hur det ska gå till.

AV ANDERS JONSSON

Filmsalen hos ABF i Sundbyberg. Ett trettiotal kvinnor och en handfull män lyssnar till Gudrun Schyman som talar om ”könsmaktsordningen”. Det vill säga: om strukturer som gör att kvinnor alltid är underordnade – i alla sammanhang, och i alla samhällsklasser.
I dessa dagar är hon särskilt orolig. Det har skett en backlash, senast illustrerad av den enorma uppståndelsen kring Hollywoodfrun Anna Anka. Hemmafruidealet har fått en renässans.

”Är vi inte längre feminister?” är följaktligen rubriken på Gudrun Schymans föredrag. Och det är förhållandevis mycket folk som har kommit till Esplanaden 3 C, trots det undangömda läget i ett kontorskomplex. Så många brukar inte alltid komma när partierna kallar till möten och föreläsning numera.
Men så är det heller inget vanligt partimöte. ABF i Norra Stor-Stockholm har skapat ”Feministisk mötesplats” för att få in ”lite nytt blod och diskutera nya saker”, som introduktionen till Gudrun Schyman lyder.

Hon är noga med att hon inte är där som partiledare i Feministiskt initiativ utan som ”en helt vanlig feminist”. Men det går inte att höra någon skillnad på folkbildaren Gudrun Schyman och partiledaren för Feministiskt initiativ.
Oavsett roll är hennes budskap i koncentrat:
Jämställd är inget man är bara för att man tar hand om disken eller hämtar barn på dagis ibland.
Ojämställdhet är fakta – alla undersökningar visar att vi lever i ett land där män är överordnade, även om det har blivit lite bättre på en del områden.

Gudrun Schyman är snarlik en stå-upp-are när hon smattrar fakta och oneliners i ett rasande tempo. Det enda hjälpmedlet är ett blädderblock och två tuschpennor där hon ritar cirklar och streck. Blocket blir allt kladdigare.
Publiken är lite trög till en början, men det blir bättre ju längre hon håller på. Hon drar sig inte för att citera grovheter som Anna Ankas ”avsugningar på morgonen för att mannen inte ska gå och vara otrogen” och skratten börjar komma.
Det är upplysning, agitation och underhållning i förening. Men Gudrun Schyman håller sig också i framkant när det gäller att hantera nätet och de nya sociala medierna. ”Twitterdrottning”, utropar hennes kompis pr-konsulten Paul Ronge i Veckans Affärer.
En både klassisk och modern folkbildare med andra ord. Med ett konsekvent budskap: kvinnor är underordnade.

– Använd Statistiska centralbyrån, uppmanar hon och hänvisar åhörarna till Lathund för jämställdhet som SCB ger ut vartannat år. En faktasamling i fickformat som passar perfekt såväl i kavajfickan som i handväskan.
Skulle hon få som hon vill och allt fler gick omkring med SCB-statistiken – som den Maos lilla röda som spelade viss roll när hennes egna politiska medvetande vaknade – så skulle hon kanske inte längre vara feministdrottningen utan land.

Då skulle det kunna bära åter in i riksdagen, vilket en del tror är syftet med alltihop. Att Gudrun Schyman har skapat Feministiskt initiativ bara för att personligen ta sig tillbaka in i det politiska rampljuset. Något hon naturligtvis förnekar:
– Jag känner inte någon längtan efter talarstolar och parlamentariska positioner. Jag har varit där, på alla nivåer. Jag brinner för att få en förståelse för feminismen som självständig ideologisk utgångspunkt.

Vi sitter på hennes ”kontor” i Stockholm. Det är så hon kallar Wienercaféet i Gamla stan och det märks att personalen är vana vid att Gudrun Schyman intervjuas just där. Praktiskt och bra, inte så långt från den övernattningslägenhet som hon fortfarande har alldeles i närheten av riksdagshuset. Perioder på fyra fem dagar i Stockholm och resor runtom i landet varvas med lika långa vistelser i huset i Simrishamn och möten i Skåne med omnejd.
Gudrun Schyman präglas av en energi som inte alls är ovanlig för alkoholister som har slutat dricka. Sprit och droger är för övrigt ett av hennes föreläsningsteman på turnéer med nykterhetsförbund. När hon inte agiterar leder hon debatter och undervisar i retorik.
Ständigt på gång alltså, men att det skulle vara någon sorts kompensation för spriten förnekar hon.
– Nej, det tror jag inte. Det är snarare så att man är i sin fulla kapacitet om man inte dricker. Bedövar man sig får det konsekvenser. Spriten tar på kroppen.

”Frilansfeminist” står det på Gudrun Schymans visitkort. Hon arbetar ideellt som partiledare och fakturerar för allt annat. Men hon skulle kunna ta det lugnt och leva på sin riksdagspension.

– Ja, det är klart att jag skulle kunna odla morötter och dra mig tillbaka. Men det ligger inte för mig.
Hon jämför sig med Per Gahrton och det pionjärarbete som han en gång gjorde med bildandet av Miljöpartiet. Nu handlar det om att vidga demokratin med ett feministiskt parti.

Det gick inte att driva de feministiska frågorna som hon ville i Vänsterpartiet och därför gick hon ur. Men ett år före det hade hon tvingats att avgå som partiledare. Två pauser för alkoholbehandling och en felaktig deklaration blev för mycket för partiet. Själv säger hon att hon hur som helst hade slutat efter valet 2002 eftersom hon hade suttit tio år då, och ändå hade förlorat striden om partiets fortsatta utveckling.

Hon höll det berömda ”talibantalet”, som tolkades som att det inte var någon skillnad på svenska män och talibaner, men sedan inte så mycket mer.
– Det blev för mycket feminism för Vänsterpartiet, som ju vilar på klasstänkandet.

Menar hon själv att kön är överordnat klass?
– Könsmaktsordningen ligger som en plattform. På den maktfrågan vilar sedan alla de andra motsättningarna. Det innebär att ruskar man om i den här grundläggande maktordningen så rasslar det i allt annat också.

Hur visar den sig?
– Du har ju manliga maktstrukturer i alla samhällsklasser. Titta på näringslivet, bolagsstyrelser, ledningspositionerna. Titta på löneskillnaderna som går igen i varje löneläge, det spelar ingen roll om du är låg- eller högavlönad. Titta på mäns våld mot kvinnor som finns i varje samhällsklass.

Är Feministiskt initiativ ett typiskt enfrågeparti?
– Nej, jag menar att feminismen precis som socialismen eller liberalismen är en ideologisk utgångspunkt när man tittar på samhället och samhällets konflikter. Men de gamla ideologierna grundar sig på klasstrukturen. Feminismen på insikten om könsmaktsordningen, och dess konsekvenser.

Ett av syftena med Feministiskt initiativ är enligt Gudrun Schyman att bryta upp blockpolitiken. Samtidigt har FI inordnat sig just i blockpolitiken genom att deklarera att partiet aldrig kommer att rösta för Fredrik Reinfeldt som statsminister. Finns det inga borgerliga feminister?
– Jo, och de får gärna rösta på Feministiskt initiativ.

Men då röstar de på en rödgrön regering?
– Ja, men de röstar också på en fristående opposition som kommer att rösta på alla förslag som försvagar könsmaktsordningen oavsett var de kommer ifrån.

Gudrun Schyman dömer, ur feministiskt perspektiv, ut båda regeringsalternativen:
Den sittande regeringen för att den har gynnat män genom sina skattesänkningar, för att ändrade a-kasseregler slår stenhårt mot deltidsarbetande kvinnor, för att inget händer med styrelserepresentationen i näringslivet och inom lönebildningen.
Den rödgröna oppositionen för att den inte betonar jämställdheten, för att det inte blir någon individualiserad föräldraförsäkring, för att arbetstidsförkortningen är lagd på hyllan och för att inte heller de rödgröna tar i lönefrågan.

En feminist på vänsterkanten, som dessutom under förnedrande former två gånger har fått be om ursäkt för sitt supande och en gång för att ha fuskat med deklarationen.
Mänskligt att döma borde inte en politiker med en sådan profil och bakgrund ha mycket att hämta inom väljarkåren.
Men Gudrun Schyman går inte att räkna bort. Hade vi haft ett utpräglat personvalssystem skulle hon antagligen ganska lätt vinna ett eget mandat i riksdagen. Om hon räcker till för att föra in ett helt nytt parti i den församlingen återstår fortfarande att se. Två gånger har det inte alls fungerat.

Om det inte går vägen 2010 heller? Ger hon upp då?
– Nej, det är inte tredje gången gillt och vinna eller försvinna, försäkrar hon.
– Det här är ett långsiktigt arbete. Rösträttsreformen tog femton år i början av 1900-talet innan den manliga majoriteten hade förstånd nog att fatta beslut om kvinnlig rösträtt.
– Tänk om de kvinnokämparna hade lagt av efter sju år. Var hade vi varit då? Det finns ingen deadline.

• Göra den mentala resan från offer och utsatt, till aktör.
• Se samband och sammanhang i stället för att få orättvisor presenterade som enstaka svårlösta och oförklarliga problem.