Religiös fanatism
och lesbisk kärlek
AV ANNE RALF HÅLLBUS
LÄS NU!
Som litet barn kunde hon få tillbringa nätterna utelåst på trappan eller inlåst i kolkällaren. Som tonåring såg hon sin adoptivmamma tända bokbål och bedriva exorcism. Många hade dukat under för en sådan uppväxt, Jeanette Winterson läste och skrev sig ur den. Det finns annan frukt än apelsiner hette hennes debutroman, sönderläst av många med mig.
Religiös fanatism och lesbisk kärlek var bärande teman då och när hon nu, tjugosju år och sjutton romaner senare, skriver sin självbiografi återkommer hon till den verklighet som formade henne i 1960-talets Nordengland: Adopterad som liten baby av den djupt deprimerade och förvirrat frikyrkliga mrs Winterson och hennes undfallande make. Utjagad hemifrån som sextonåring, efter att ha blivit påkommen i sängen med en annan flicka. Sedermera hyllad författare med ett kaotiskt kärleksliv. Och till sist en drygt femtioårig kvinna som efter ett psykiskt sammanbrott är redo att leta sig tillbaka till alltings början.
Varför vara lycklig när du kan vara normal? (W&W) (titeln är ett autentiskt mrs Wintersoncitat) är en nattsvart berättelse som med jämna mellanrum får mig att skratta så tårarna rinner. En lysande självbiografisk roman som frustar av kärlek till livet och litteraturen.
LÄS SEN!
Maj är knappt tjugo när hon kommer till Örnsköldsvik på 1930-talet. En naiv flicka från landet, på flykt från en olycklig kärlek. Snabbt och oplanerat blir hon gravid, med den betydligt äldre, förmögne men alkoholiserade Tomas.
Kristina Sandberg bygger sin planerade romantrilogi på berättelsen om sin egen mormor. Att föda ett barn hette den första delen och nu kommer nästa: Sörja för de sina (Norstedts). Här har vi nått fram till krigsutbrottet. Den hastigt hopkomna lilla familjen kämpar på: Tomas med sina alkoholproblem och Maj med sina underlägsenhetskänslor gentemot hans fina fabrikörsfamilj. Förstfödda dottern Anita följs av lillebror Lasse och medan Tomas är borta för att försvara landet tar Maj ensam hand om barnen och hemmet.
Kristina Sandberg skildrar en tid långt ifrån vår egen, men samtidigt så nästan skrämmande lik. Lågmält men intensivt och med öga för detaljer beskriver hon välståndets alla outtalade krav, längtan efter perfektion och klassresenärens eviga rädsla för att inte duga.
OM DU HINNER!
När jag läser danska Helle Helle minns jag hur jobbiga de var, de där åren efter tjugo då man förväntades leva livets allra gladaste dagar medan man i själva verket mest gick och väntade på att det där Stora, oklart vad, skulle hända.
Helle Helle (själv närmare femtio än tjugo) har i en rad romaner visat att hon är mästare på att skildra just det där vakuumet av väntan. Hus och hem är en favorit som kom på svenska för fyra år sedan, Detta borde skrivas i presens (Norstedts) heter den senaste.
Det handlar om Dorte, som ägnar sig åt att låta bli att gå till universitetet och att på ett viljelöst vis dras in och ut ur olika relationer. Dorte bor i ett hyrt hus på landet utanför Köpenhamn. Hon sover illa, äter dåligt och får väldigt lite uträttat. Låter det tråkigt? Det är det inte. Det finns något betvingande i Helle Helles språk, i det enkla och avskalade och storögt registrerande, som gör att man inte kan sluta läsa. Ibland är en långsam intrig med många luckor precis vad som behövs för att det ska bli spännande på riktigt.
Anne Ralf Hållbus har recenserat och skrivit om böcker i flera svenska tidningar sedan 1990-talet.
