En tidning från ABF

Museibesöket

Knökfullt av snillen!

Vi besökte: NOBELMUSEUM i Stockholm.
Vår guide: Utställningsproducent Karin Jonsson.
Guidens favorit: Litteraturpristagaren Toni Morrisons bok Älskade.
Fönstrets favorit: Sjalen som Malala Yousafzai bar när hon tog emot fredspriset.


15:00

Nobelmuseet ligger ståndsmässigt, i det vackra stenhus som Gustav III lät bygga för att inrymma Svenska Akademien på Stortorget i Gamla stan.

– Salen där akademin sammanträder och den ständiga sekreteraren tillkännager årets litteraturpristagare ligger precis ovanför, säger utställningsproducenten Karin Jonsson och pekar upp mot taket.


15:02

Där uppe åker paneler med samtliga Nobelpristagares namn, porträtt och motiveringen till varför de fick priset sakta mak runt i en linbana.

– Det var vår museichef som fick idén när han hämtade upp skjortor på en kemtvätt där de hade ett transportband som hade utvecklats av skjorttillverkaren Eton i Borås.


15:06

Trångt är en underdrift i Nobelmuseumsammanhang. Även på golvet finns information om pristagarna och deras bedrifter. Plus att här är fullt av besökare nästan jämt, även den fredagseftermiddag då Fönstret kommer på besök. Under en knapp timme hör jag såväl italienska och arabiska som franska och kinesiska.


15:10

De historiska vingslagen går förlorade när museet flyttar till det nya Nobelcentret som ska byggas bakom Nationalmuseum mitt i Stockholms city om ett par tre år. Å andra sidan – det blir betydligt mer utrymme.

– Vi kommer kunna ta emot fler skolklasser, det har vi svårt att få plats med nu, säger Karin Jonsson.


15:12

Vi börjar i det lilla rummet till höger, där historien om Alfred Nobel och hans världsberömda testamente berättas med hjälp av föremål bakom monterglas.

– Testamentet skrevs ett år innan han dog, men han berättade inte för någon att hans företag skulle säljas och att pengarna skulle doneras till en stiftelse. Så det blev överraskande för både hans arvingar, Svenska Akademien och de andra institutionerna som ombads dela ut priserna, säger Karin Jonsson.


15:15

Häftigast här inne är den slitna läderportföljen som Alfred Nobel bar med sig på alla sina resor. Den är öppen så man kan se de glasflaskor med skruvkork som han faktiskt druckit både medicin och vanligt vatten ur.


15:22

En sann snilleblixt i bästa Alfred Nobelstil är att ända sedan första priset delades ut 1901 be pristagarna donera ett personligt föremål. Här finns skorna Selma Lagerlöf hade på sig när hon under en promenad i Stockholm fick inspiration att skriva Gösta Berlings saga. Vi stannar till fram för en mönstrad tvättlapp i tjock grön frotté.

– Den köpte Shirin Ebadi i fängelset, säger Karin Jonsson.

Den iranska advokaten fick fredspriset 2003. Hon fängslades efter att ha försvarat en familj vars son dödats när en studentdemonstration slogs ned.


15:25

Jag fastnar framför den sjal som en annan fredspristagare, Malala Yousafzai hade på sig när hon efter att ha överlevt ett mordförsök talade inför FNs generalförsamling året innan hon fick fredspriset.

– Det var där hon sa de berömda orden – ett barn, en lärare, en penna och en bok kan förändra världen, säger Karin Jonsson.


15:45

Lite besviken blir jag när jag lyfter en lur för att lyssna på några av världens mest berömda telefonsamtal – när Nobelstiftelsen ringer upp årets pristagare. Inspelningarna är så hårt redigerade att närvarokänslan går förlorad. Synd! Lite märkligt också att han som ringer inte säger att han ringer från Nobelstiftelsen utan från hemsidan Nobelprize.org.


16:00

Karin Jonssons personliga favorit finns i utställningen Litterär revolt med svartvita reportagefotografier tagna hemma hos flera litteraturpristagare.

– Toni Morrisons romaner har betytt mycket för mig så det här är min favorit, säger Karin Jonsson och håller upp en pocket av romanen Älskade.


Plus: Sköna läsfåtöljer och litteraturpristagarböcker att låna.

Minus: Ganska dyr entré, 120 kr. Och med svarta väggar och golv som blir det väldigt mörkt.

Bonus: Gratis tisdagskvällar 17–20.

Ursprungligen publicerad i nummer 4 2017