Låt hjärnan
gå på gym!
Helena målar, Fredrik fotograferar och Maria gör textilapplikationer. Det är inte bara lustfyllda konstnärliga hobbyer. På köpet får de hälsosam hjärngympa.
AV CAJSA HÖGBERG FOTO ESTER SORRI
Nu kan det äntligen bevisas, det som forskarna länge har haft på känn. Vi mår inte bara bättre av att göra något konstnärligt. Vi blir klokare av det också.– De senaste fyra fem åren har metoderna för att mäta hur hjärnan påverkas av sinnesstimulans utvecklats starkt. Vi kan på ett helt nytt sätt registrera vad som händer när vi till exempel utövar eller lyssnar på musik, säger Gunnar Bjursell, professor i molekylär biologi och kulturråd vid Karolinska institutet.
Via magnetröntgen samt mätning av signalsubstanser kan forskarna nu visa hur hjärnan fungerar.
Den här nya forskningen har redan förgrenat sig i många olika delar. Till exempel ”hjärna och musik”, samt neuroestetik, hur hjärnan påverkas av skönhet.– Gör vi något lustfyllt ger det återhämtning. Musik kan distrahera från ångest och lindra från smärta, säger Gunnar Bjursell.
Cancerpatienter som sjunger i kör mår bättre. Dels är det en direkt effekt medan man gör något, på lång sikt dels minskas också ångest och stress. Dans kan på samma sätt användas för att få bättre balans men framför allt för att uppleva välbefinnande.
Övning i måleri, fotografi eller någon annan konstart ger som bekant också färdighet.– Färdigheterna sitter i hjärnan. Om vissa delar blir mer välutvecklade blir det fler synapser, kopplingar mellan nervcellerna. Tänk på en jonglör som blir bättre och bättre. Ju fler kopplingar desto snabbare, mer precist och kontrollerat går allt. Detta har spridningseffekter i andra delar av hjärnan, säger han.
Blir vi kloka på ett område så smittar det med andra ord av sig.
Läsandet av klassiska moraliska berättelser om gott och ont påverkar oss också. De gör oss mer empatiska. Måleri, bild och bildterapi är ett magiskt hjälpmedel in i hjärnan. Med hjälp av en lärare eller terapeut kan det användas för att få äldre och dementa att minnas.– Forskningen visar hur kultur ger biologiska effekter på hjärnan. Om vi kan utnyttja detta kan vi åstadkomma en större grad av välbefinnande.– Jag önskar att man kunde utbilda kring detta inom äldreomsorg och studieförbund. Vi lever ju allt längre och helst ska det vara med en fungerande hjärna, säger Gunnar Bjursell.
Forskare har också lyckats kartlägga hur den äldre hjärnan tar till sig information. Därmed ökar också kunskapen om hur vi kan skjuta upp åldrande och demens.– Att hjärnan används är viktigast. Jag brukar säga: ”Use it or lose it!”, använd den eller förlora den, säger Gunnar Bjursell.
Textilkonstnären
Det är lugnt och meditativt.
Maria Jonsson
Ålder: 46 år.
Familj: Sambon Peter och sönerna Viggo, 11, och Rufus, 6.
Gör: Jobbar på Systembolaget.
Fritid: Håller på med textilkonst.
Bonus med textilkonsten: Det är så mycket roligare och självständigare än det betalda förvärvsarbetet.
I många år har jag hållit på med olika textila tekniker: vävning, sömnad, stickning och knyppling. Nu har jag fastnat för lappteknik. När jag tittar ut över något, till exempel ett landskap, så skannar jag av det och tänker mig hur man kan gestalta det med lappar.
Att sammanfoga delar, som i sig är något eget, och skapa något mer eller större fascinerar mig, att få till en helhet av flera delar. Jag gör inte lapptäcken utan använder lapparna mer som en bakgrund till något som jag broderar.
Jag jobbar mycket med material och färger, och hur de samverkar. Resultatet kan bli hur töntigt som helst om jag inte hela tiden är skärpt och ser vad jag gör. Jag tycker inte riktigt att jag har nått fram till ett personligt uttryck än. Samtidigt som jag håller på med detta lyssnar jag på P1 och funderar. Det är lugnt och meditativt.
Någonstans har jag läst att en halvtimmes stickning motsvarar lika lång tid i meditation. Det som kändes svårhanterligt innan jag satte i gång är inte lika stort efteråt.”
Fotografen
Tekniken gör det lätt att fotografera
Fredrik Hildén
Ålder: 43 år.
Familj: Sambon Petra och dottern Nadja, 2.
Gör: Elektriker och arbetsledare.
Fritid: Fotograferar och åker skateboard.
Bonus med att fotografera: Man kan alltid gå tillbaka och kolla hur det egentligen var.
När jag fyllde tolv år fick jag en bra systemkamera av pappa. Sedan dess har jag fotograferat nästan varje dag. Det roligaste med foto är att hela tiden förkovra sig.
Just nu koncentrerar jag mest fotograferandet på familjen. Då applicerar jag den teknik jag har tränat upp i andra sammanhang. Jag ser det som en konstnärlig process. Vad vill jag undersöka? Vad har jag för fråga? Och med vilka vinklar och vilket ljus gör jag det här intressant?
Digitaltekniken gör det lätt att fotografera men det är också lätt att bilderna blir liggande i datorn. Jag brukar gå igenom årets 3 000 bilder och göra en fotobok av de 150 bästa via fotofirmor på nätet. Jag har också gjort temaböcker med bilder på cyklar, skyltar eller klisterlappar på staden. Ibland gör jag presentböcker med gamla bilder till mina vänner.
Jag har aldrig funderat på att fotografera professionellt. När man inte kommer från den världen tappar man lätt självförtroendet. Men en dröm är att få någon av mina fotoböcker utgivna på ett förlag. De är billig konst som man lätt kan ta med sig och ge bort.”
Målaren
Jag blir pigg av att måla
Helena Widström
Ålder: 66 år.
Familj: Tre vuxna barn och sex barnbarn.
Gör: Pensionär. Har arbetat med grafisk produktion.
Fritid: Målar akvarell.
Bonus med att måla: Tavlorna kan bli presenter och ibland säljer jag också. Till barnbarnet som är fotbollsfantast har jag målat en tavla med fotbollsspelaren Ronaldo.
Intresset för att uttrycka mig själv kom när barnen var små. Då ’rymde’ jag hemifrån ochhöll på med keramik. Jag var jättetrött när jag kom dit, sedan satt jag där, tummade på leran och när jag gick därifrån var jag alltid pigg. Måleri började jag med för tolv femton år sedan. Nu har jag ett litet rum hemma i lägenheten med en dagsljuslampa. Där kan jag måla upp till fyra fem timmar per dag nu när jag har tid. Det är inspirerande att måla. Jag målar gärna naturmotiv, fåglar och porträtt på barnbarnen. Varje tavla är en utmaning. Jag fotograferar ofta motiv med tanke på att måla. Jag målar i akvarell som kräver ganska mycket strategi, eftersom det inte finns chans att bättre på efteråt. Jag funderar innan jag börjar hur jag ska lägga upp färgvalet. Hur man utnyttjar vattnet ger olika effekter. En gång i veckan går jag på en målarcirkel med en ledare som är konstnär. Somliga av oss har gått där jättelänge. Varje lektion har vi ett tema. Vi visar våra målningar, kritiserar, berömmer och frågar varandra till råds. Det är väldigt högt i tak. Varje vår har vi en utställning – med riktig vernissage.”
